# ID: svediakorp-gov417257
# author: Esclopé (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 414
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Den elfte årsrapporten om strukturfonderna är rik på lärdomar, även om den är den sista för perioden 1994-1999.
Vi ställer oss först och främst bakom föredraganden Noguiera Románs konstaterande om bristen på kvantitativ analys och exakta utvärderingar av dessa fonder.
Europa måste få ett verkligt gensvar på den beviljade finansieringen.
Dels för att kontrollera huruvida projekten genomförs på ett effektivt sätt och huruvida offentliga medel används korrekt, och dels för att kunna utveckla nya program på bästa sätt.
För övrigt framför medborgarna i min region alltid samma kritik till mig: alltför komplicerat, alltför stor byråkrati, alltför långdraget.
Jag anser att vi inte i tillräcklig utsträckning främjar små strukturerande projekt, där enkelhet och snabbhet bör vara honnörsord för att passa de konkreta behoven ute i samhället.
Jag kan inte hindra mig från att fundera över det motstridiga i att det å ena sidan finns en vilja att gynna sysselsättningen, framför allt med hänvisning till Europeiska rådets möte i Lissabon, och å andra sidan att man är så fjärran småprojekten i mikroföretagen och de små och medelstora företagen, som ändå är de som främst skapar arbetstillfällen, något som alla medger.
Det är nödvändigt att vi alla tillsammans, till att börja med kommissionen, anstränger oss för att komma närmare alla medborgare i unionen.
Till sist vill jag - för att avsluta - vända mig emot en metod som jag personligen anser är absurd och saknar grund.
Det jag vill tala om är den eventuella utpressning som har utövats av kommissionen - och då väger jag mina ord - som består i att man strikt måste följa kommissionens miljökrav för att beviljas finansiering.
Jag håller till fullo med om det växande behovet av respekt för vår miljö, men jag tar i lika hög grad avstånd från detta pseudoekologiska diktat.
Min bedömning är att det kan pågå en verklig avledning från målet med dessa fonder, som vi inte får glömma förväntas kunna finansiera projekt avsedda att skapa arbetstillfällen och rikedom i syfte att motverka ekonomisk obalans i olika europeiska regioner.
I vetskap om att den ekonomiska sammanhållningen fortfarande är otillfredsställande skall jag avsluta genom att ställa en fråga om den verkliga viljan bakom strukturfonds- och sammanhållningspolitiken: är det ett påtryckningsmedel eller ett verkligt ekonomiskt stöd vi har att göra med?
Frågan förtjänar att ställas.
