# ID: svediakorp-gov417253
# author: Poli Bortone (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 451
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Att Sammanhållningsfonden har spelat en viktig roll för utvecklingen av de transeuropeiska näten och för miljöinsatser i de fyra mottagarländerna står utom all diskussion, liksom att den utan tvekan måste anges som en viktig faktor när det gäller den ekonomiska konvergensen inom Europeiska unionen.
Men de resultat som uppnåtts är inte homogena och det kan vara mödan värt att försöka reda ut anledningarna till denna brist på enhetlighet.
Paradoxalt nog förekommer det fortfarande byråkratiska problem och oklara rutiner, framför allt när det gäller tiderna för utbetalning och utnyttjande av fonderna.
Detta gäller såväl Sammanhållningsfonden, där inga av avsättningarna för utbetalning under 1999 har utnyttjats, som strukturfonderna, som inte har uppnått sina utbetalningsmål till 100 procent.
Orsakerna är att en stor del av resurserna har utnyttjats först efter programperiodens utgång och långsamheten när det gäller att betala ut de resurser som finns tillgängliga, vilket gör det ännu viktigare att reformprogrammen för de verkställande organen genomförs.
Förseningarna bidrar sannerligen inte till att de socioekonomiska förhållandena och sysselsättningsläget förbättras i de berörda regionerna.
I det sammanhanget är utvärderingen av stor betydelse för båda fonderna.
Det gäller såväl den förhandsgranskning som görs som, framför allt, den granskning som görs i efterhand och som förlorar sin effektivitet om den inte görs i rätt tid, dvs. inom den tid det tar att planera de kommande insatserna, som inte kan genomföras rationellt om man tvingas bortse från slutgranskningen av tidigare program.
Dessutom är utvärderingen nödvändig för att fastslå respekten för principen om additionalitet, en respekt som revisionsrätten har givit klara riktlinjer för, riktlinjer som det kan vara värt att hålla i åtanke.
Det är mot bakgrund av detta man skall se diskussionen om att kommissionen bör försöka göra en tydligare och mer detaljerad utvärdering av olika projekt, en utvärdering som i huvudsak borde avse den socioekonomiska aspekten snarare än den rent bokföringsmässiga, och som kunde visa huruvida man uppnått syftet att minska utvecklingsskillnaderna mellan olika regioner eller ej.
Detta är en information som bör ges till Europaparlamentet snarast och inte - vilket har skett med Sammanhållningsfonden - med cirka tre månaders försening, för det förhindrar att man i tid gör en omstöpning av ingripandena genom att rätta till det som fungerar dåligt.
Och detta är åtgärder som blir än mer nödvändiga med tanke på den nu nära förestående utvidgningen.
Slutligen, och som en mycket kortfattad sammanfattning bör vi kräva en betydligt aktivare roll för parlamentet i samband med utvärderingen av effektiviteten eller bristen på effektivitet för de olika insatserna och av de olika målsättningar som eftersträvats.
