# ID: svediakorp-gov417247
# author: Nogueira Román (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 494
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
De upplysningar kommissionen ger i den elfte rapporten om strukturfonderna, och som bekräftas i den andra rapporten om sammanhållningen - visar att trots budgetansträngningarna under perioden 1994-1999, så kvarstår de stora sociala och geografiska ojämlikheterna från tiden före 1994.
De inledande stora regionala skillnaderna bibehölls eller växte, vilket visas av uppgifterna om att genomsnittsinkomster per capita hos de tio procent av befolkningen som bor i de rikaste delarna av unionen ligger 2,6 gånger högre än medelinkomsten hos de tio procent som bor i de minst utvecklade regionerna, och inte heller de geografiska skillnaderna inom de länder som har mål 1-regioner, som Italien, Spanien och Grekland, har ändrats.
I motsats till denna realitet har de senaste åren området från London till Paris och Hamburg förstärkts, det är en stor centralregion som knappt upptar en sjundedel av Europas yta med en tredjedel av befolkningen och nästan hälften av de totala inkomsterna, i en stadskoncentration och koncentration av sysselsättningen som äventyrar målet om hållbar utveckling i Europeiska unionen.
Tyvärr tyder ingenting på att dessa tendenser kommer att förändras de närmaste åren.
Budgetprognoserna som antogs i Agenda 2000 för den gällande perioden är mycket restriktiva, och andelen av bruttonationalinkomsten för Europeiska unionen till sammanhållningspolitiken var 1999 0,46 procent och kommer att ligga lägre än 0,31 procent 2006, och därmed understiga siffrorna för 1994.
Dessa uppgifter är extremt oroande.
Det räcker å andra sidan att lyssna på erfarenheterna från den tyska återföreningen för att förstå att om vi inte gör vad vi kan för att rädda situationen kommer problemet att bli värre när utvidgningsländerna har anslutit sig.
Med tanke på denna situation måste vi inse att när vi talar om strukturfondspolitiken talar vi inte om " ännu ett " EU-problem.
Tvärtom talar vi om ett grundläggande problem, så Europas politiska inriktning beror i hög grad på en positiv utveckling av sammanhållningspolitiken, såväl när det gäller mål 1-områdena i det nuvarande EU som fortfarande behöver stöden, som när det gäller de nya medlemsstaterna som kommer att behöva budgetmedel som inte bör vara extra tilläggsmedel.
Om vi inte fattar just detta beslut, kommer den oacceptabla paradoxala situationen att uppstå att den nödvändiga sammanhållningspolitiken för de nya länderna betalas med pengar från den budget som i dag är avsedd för de minst utvecklade länderna i unionen.
Kära kolleger!
Vi kan inte låta Europeiska unionen gå tillbaka i den geografiska och sociala utvecklingspolitiken.
Det politiska Europa hade inte varit vad det är om det inte hade haft sammanhållningspolitiken.
Det vore hyckleri eller oansvarighet att sträva efter en sak och vägra bevilja medel för att uppnå den andra.
I detta sammanhang anser jag att vi inte får dröja med att besluta om en ökning av unionens budget för nästa programplaneringsperiod som klart överstiger 1,27 procent av gemenskapens bruttonationalinkomst.
