# ID: svediakorp-gov417246
# author: Marques (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 745
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Kommissionens rapport angående Sammanhållningsfondens verksamhet 1999 visar att denna fortfarande, i likhet med de två föregående åren, strävar efter mer omedelbara mål för vilka den skapades, det vill säga, att förse sammanhållningsländerna Portugal, Spanien, Grekland och Irland, med ekonomisk infrastruktur för miljö och transporter.
På exempelvis dessa två områden har Sammanhållningsfonden varit avgörande för att kunna genomföra nödvändig infrastruktur för att utveckla min region.
Bara under 1999 finansierade den utvidgningen av Madeiras flygplats och en viktig avfallshanteringsanläggning.
Men vi har flera skäl att glädja oss åt Sammanhållningsfondens verksamhet 1999.
I själva verket har det fysiska och finansiella genomförandet av stödprojekten, fördelningen av medel mellan miljö och transporter, uppfyllandet av gemenskapens miljölagstiftning samt fördelningen av medlen mellan mottagarländerna fortsatt att följa bestämmelserna för fondens verksamhet.
Under 1999 har inte heller några bedrägerifall eller dubbla stöd från Sammanhållningsfonden och andra gemenskapsfonder upptäckts.
Och eftersom allt förlöpte normalt under 1999, eftersom det är det sista året i programplaneringsperioden 1993-1999 och eftersom kommissionens rapport ger en allmän bild av periodens utveckling, ansåg jag att det var viktigare att koncentrera mitt inlägg på Sammanhållningsfondens bidrag till genomförandet av principen om ekonomisk och social sammanhållning, där den är det viktigaste instrumentet.
Man säger avsiktligen att denna solidariska princip, en verklig pelare i det europeiska bygget har sett sina bästa dagar.
Främst på grund av de två fördubblingarna av ekonomiska medel för strukturpolitiken, 1986 och 1992, och som hade till syfte att låta sammanhållningsländerna integreras bättre i den dynamik som skapades av den stora inre marknaden och av Ekonomiska och monetära unionen.
Men i juni 1999, när stats- och regeringscheferna på toppmötet i Berlin var tvungna att besluta om strukturfonderna för perioden 2000-2006 inom ramen för den skapade Agenda 2000, blev det inga fler fördubblingar.
Det skedde till och med en klar minskning.
Det var det toppmöte där den nationella egoismen slog ut det europeiska intresset av ett mer sammanhållet och balanserat Europa och som hade Jacques Delors och Helmut Kohl som outtröttliga förkämpar.
Men i dag, herr talman, ärade ledamöter, gör den nära förestående utvidgningen, och behovet av att bekämpa de enorma regionala obalanserna som kommer därav, att det blir nödvändigt att återuppliva den ekonomiska och sociala sammanhållningspolitiken.
Vi är säkra på att kommissionen och särskilt kommissionär Michel Barnier kommer att kunna möta denna utmaning.
Och vi är medvetna om att en återupplivad ekonomisk och social sammanhållningspolitik är nödvändig, inte bara för att ta hand om de länder som snart hoppas komma med i Europeiska unionen, utan även för att efter utvidgningen upprätthålla kampen mot den bristande sammanhållningen i den nuvarande unionen, med 15 länder, vilken då skulle fortsätta att existera.
Den regionala asymmetrin inom det nuvarande Europa med 15 medlemsstater kan också öka som ett resultat av utvidgningsprocessen Länder som exempelvis Portugal kan hamna ännu mer i periferin och nuvarande centrum (London Paris och däromkring) bli än mer centraliserat, eftersom det kommer att bli centrum i ett ekonomiskt integrerat Europa från väst nästan fram till gränsen i öst.
Det är viktigt att vi är medvetna om att för stora regionala obalanser är ett ekonomiskt och politiskt hot mot Europeiska unionen: ett ekonomiskt hot, därför att om vi inte fullt ut kan utnyttja de svagaste regionernas resurser på ett effektivare sätt kommer hela unionen att förlora; ett politiskt hot för att Europeiska unionen inte kan fungera om det baseras på allvarliga geografiska och sociala ojämlikheter.
Det går inte att bygga ett Europa som inte är sammanhållet.
Att inte bygga Europa är den stora risk man löper om man för fram den helt oacceptabla tesen om åternationalisering av sammanhållningspolitiken.
Därför anser vi att skapandet av Sammanhållningsfonden genom Maastrichtfördraget var helt motiverat.
Detta visades för övrigt genom resultatet av Sammanhållningsfondens första verksamhetsperiod mellan 1993 och 1999.
Vi kan redan säga att Sammanhållningsfonden har varit en betydelsefull faktor i den reella konvergensen, liksom den har varit en stark stimulans för mottagarländerna att uppfylla de nominella konvergenskriterierna i Maastrichtfördraget.
Det är därför viktigt att vi motsätter oss alla försök att avskaffa Sammanhållningsfonden.
Det är också viktigt att vi drar lärdomar av den första periodens verksamhet för att göra Sammanhållningsfonden ännu mer effektiv.
