# ID: svediakorp-gov417240
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,687
# sentences: 74
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Precis som Neyts-Uyttebroeck har också jag lyssnat med stor uppmärksamhet till de synpunkter som har förts fram, vilket säkert inte förvånar er.
I det här inledande skedet av debatten hade jag själv önskat mig stor uppriktighet och kritik, vilket jag påpekade för en stund sedan, och även förslag.
Tillåt mig trots detta säga att jag blev berörd av Simpsons synpunkter.
Enligt min mening är de helt oberättigade.
Izquierdo Collado uttryckte också en otålighet, fast på ett annat sätt.
Jag skulle ändå vilja att ni var rättvisa gentemot kommissionen.
Eftersom Simpson påminde om den tidigare kommissionen genom att nämna namnet på en kvinna som jag har stor respekt för och som är min vän, Wulf-Matthis, skulle jag vilja påminna er om tidsplanen för den föregående debatten om agendan från Berlin.
Det forum som inledde debatten om Berlinagendan ägde rum 1996 inför ett möte i Europeiska rådet 1999, som utgjorde inledningen på agendan för 2000-2006.
Tre år tidigare!
Hade jag haft samma tidsplan skulle jag inte ha sagt att vi inleder debatten i januari 2001, utan om två år - 2003.
Kom då inte i dag och säg att kommissionen inte är tillräckligt påstridig, att man förväntar sig förslag från kommissionen.
Vi ligger två år före när vi öppnar en debatt fri från tabun, utan att invänta utvidgningen.
Jag ber er att vara rättvisa mot kommissionen.
I sinom tid - när jag har lyssnat till er, Regionkommittén, regionerna själva och medlemsstaterna - räkna då med att jag kommer att visa mig djärv och påstridig, och att jag, när så krävs, kommer att lägga fram kraftfulla förslag.
Men be mig inte att jag i dag skall avsluta debatten, en debatt som just har inletts - två år i förväg i jämförelse med sedvanliga förfaranden.
Jag har utnyttjat möjligheterna till insyn.
Jag har visat öppenhet mot Europaparlamentet.
Och jag finner det ganska orättvist att man i dag kritiserar mig för detta.
Samtidigt skulle jag vilja vända mig till ordförande Hatzidakis, Schroedter, Duin, Gasòliba i Böhm och Markov - som om jag förstod dem rätt insisterade mer på den nuvarande förvaltningen - att jag känner igen mig i deras synpunkter, deras vädjanden om ett bättre utnyttjande i förhållande till åtaganden med omsorg om ett verkligt partnerskap i regionerna.
Tillsammans med gruppen från generaldirektoratet är jag ytterst angelägen om att dessa ord som finns i förordningarna - bland annat partnerskap, en hög grad av utnyttjande, principfasthet och jämlikhet - verkligen omsätts i praktiken.
Ordförande Hatzidakis!
Om några dagar kommer jag till ert utskott för att redogöra för hur långt vi har kommit när det gäller perioden 1994-1999, även i fråga om utnyttjade åtagandebemyndiganden, uppgifter som jag nu hoppas är definitiva för den föregående perioden, med tanke på att det fanns utestående åtagandebemyndiganden från tiden före 1994.
Syftet är att ge en förvarning såväl när det gäller genomförandet av åtagandebemyndigandena som när det gäller de åtaganden som först utnyttjades under den nuvarande perioden.
Jag kommer att lägga fram en mycket exakt och mycket objektiv sammanställning inför utskottet för regionalpolitik, transport och turism.
Markov uppehöll sig än en gång vid frågan om gränsregionerna.
Jag medger, herr Markov, att det svar vi gav tillsammans med Verheugen inte är helt tillfredsställande för gränsregionernas problematik.
Men också på det här området vill jag be er att inte kräva mer än vad jag kan ge, eftersom vi arbetar inom de ramar som ni känner väl till och som ni har godkänt, nämligen de ramar som antogs i Berlin.
Jag har en budgetram.
Jag kan inte gå utanför den ramen.
Jag utnyttjar alla flexibilitets- och manövermarginaler, men fram till 2006 befinner jag mig inom den ram som fastställdes i Berlin, och jag får inte gå utanför den.
Pohjamo tog i likhet med andra upp finansieringen av utvidgningen.
Det är inte kommissionen som skall fatta beslut, herr Pohjamo.
Det är rådet, stats- och regeringscheferna, som år 2006 skall fatta beslut på grundval av våra förslag, och i det sammanhanget vill jag säga er - vilket jag sedan hade kunnat säga till Nogueira Román, Walter, Mastorakis och Pittella, vilka tog upp unionens ändamål och värderingar som kommer till uttryck i sammanhållningspolitiken - jag skulle vilja säga er, mina damer och herrar, att vi kommer att få bra finansiella beslut år 2006 om vi innan dess för en verklig och bra politisk debatt, och självklart om kommissionen, inom debatten och i enlighet med debatten, fullgör sin roll och lägger fram djärva och kraftfulla förslag.
Ni kan räkna med att jag, Diamantopoulou och Fischler kommer att lägga fram ståndpunkter och förslag som innebär att sammanhållningspolitiken kommer att fullföljas samtidigt som den förändras genom reformer.
För att kunna lyckas med denna utmaning år 2004 eller 2005, tillåt mig säga det, har jag behov av att vi innan dess för en riktig debatt om politiken.
Det jag behöver är att ni visar - här, i era länder och i samtal med varandra - regionalpolitikens nytta, nödvändighet och effekter.
Om vi inte kan ge prov på detta har vi anledning att frukta de slutgiltiga finansiella besluten.
Jag uppmanar således er i de politiska grupperna att delta i debatten, mellan er, mellan länder och regioner, att reagera på de första handlingsvägar som kommissionen öppnat och att själva lägga fram förslag.
Fru Raschhofer!
Ni sade att det krävs reformer.
Jag vet inte om vi har förstått varandra, men debatten är öppen för just detta, och jag förväntar mig att debatten skall visa reformvägar.
Raschhofer använde ett ord som jag inte kan låta gå obemärkt förbi, eftersom man måste ge akt på de ord man använder.
Hon talade om bedrägerier.
Jag är ytterst principfast.
Jag är till och med skoningslös i frågan om en principfast förvaltning av strukturfonderna.
Förmodligen förekommer det misstag.
Förmodligen uppstår det förseningar.
Några gånger kan det förekomma oegentligheter.
Men i rapporterna från revisionsrätten och det utskott i parlamentet som arbetar med budgetfrågor, budgetkontrollutskottet, har jag inte sett att man har uppdagat ett stort antal bedrägerier i samband med förvaltningen av strukturfonderna.
Misstag, förseningar och oegentligheter kommer vi för övrigt att minska gradvis, med den attityd jag just har beskrivit.
Jarzembowski har också börjat delta i debatten, vilket jag tackar honom för.
För att det inte skall uppstå några missförstånd: när jag talade om den framtida politikens territoriella dimension - ni kan dessutom notera, herr Jarzembowski, att jag har angett följande rubrik på sammanhållningsrapporten " Unité de l ' Europe, solidarité des peuples, diversité des territoires " (Europas enhet, folkens solidaritet, regional mångfald) - är tanken att man i den nya och framtida mål 2-politiken, om det fortfarande finns en mål 2-politik, vilket jag önskar, kanske kan ha mindre av byråkrati och områdesindelning, och i stället decentraliserar politiken utifrån ett antal europeiska prioriteringar som vi väljer tillsammans.
Och för varje prioritering skulle det kunna finnas ett finansiellt instrument, ett antal finansiella instrument för ett antal viktiga mål som ni önskar slå fast: att hjälpa de regioner som har varaktiga naturliga handikapp, att ge stöd åt tätortspolitiken och att stödja det gränsöverskridande samarbetet.
Detta är några exempel på regionala mål.
Man skulle också kunna finna tematiska mål, såsom informationssamhället.
Herr Korakas!
Ni vädjade också om ett större mått av tilltro och regionalisering.
Jag håller med.
I den nya agendan, som kommer 2004, kommer jag att lägga fram förslag för mer av förenkling och regionalisering.
Men i mina ögon får man inte gå så långt som att man river upp eller nedmonterar sammanhållningspolitiken, som är ett av gemenskapens viktigaste och mest kraftfulla politikområden i centrum för solidariteten inom Europa.
I likhet med andra kritiserade Berend det nu gällande kriteriet BNI per invånare, en kritik som jag godtar och förstår.
Jag är öppen.
Men jag vill också säga att detta kriterium hittills har framstått som det mest rättvisa och objektiva kriteriet.
Det godtas av samtliga medlemsstater.
Med de instrument som vi får till vår hjälp kan vi ta fram tillförlitlig statistik.
Och innan vi förändrar kriteriet måste vi verkligen överväga detta, så att vi kan vara lika rättvisa och objektiva som med kriteriet BNI per invånare.
Fru Darras!
Tillåt mig att klart och tydligt säga: jag kommer i sinom tid att föreslå en regional- och sammanhållningspolitik som berör alla länder i unionen.
Självklart med fokus på - som fallet är i dag - de allra fattigaste regionerna och länderna, eftersom det är just det som är sammanhållning, Sammanhållningsstödet är dessutom utformat på ett sådant sätt att stödet skall kunna avslutas då framgång har uppnåtts.
Jag har dock inte alls beslutat mig för att driva en politik som försummar de övriga regionerna, som har färre svårigheter men fortfarande projekt och specifika problem, och ibland fattiga områden.
Så småningom kommer jag följaktligen att föreslå en politik som berör alla regioner och alla länder i Europa, med olika intensitet beroende på utvecklingsgrad.
Samtidigt kommer jag att anstränga mig för - och därmed svarar jag Lange - att behandla alla regioner på ett rättvist sätt, framför allt för att undvika, herr Lange, den mekaniska effekt som jag själv tog upp i sammanhållningsrapporten och den statistiska effekt som skulle kunna, om man tillämpade den på ett brutalt sätt, straffa Europeiska unionens nuvarande regioner.
