# ID: svediakorp-gov417237
# author: Pittella (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 246
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
De förklaringar vi har hört från såväl rådet som kommissionär Barnier och inläggen från samtliga ledamöter, har på ett tydligt sätt bekräftat att sammanhållningspolitiken är en av grundpelarna i Europeiska unionens politik och att utvidgningen inte bara kräver att sammanhållningspolitiken bibehålls, utan att den förstärks.
Men jag tror att problemen ligger på annat håll.
Låt mig peka på ett par: är de instrument vi har använt under de senaste åren för att kontrollera de obalanser som blir allt tydligare fortfarande aktuella?
Kan allmänna indikatorer, t.ex. bruttonationalprodukten, eller schematiska procentsatser, t.ex.
75 procent, även fortsättningsvis vara de enda parametrarna för klarläggande och klassificering av kandidatländernas möjligheter att bli medlemmar?
Kan vi bibehålla ett falskt jämlikhetsparadigm där vi använder en gemensam måttstock för länder och sammanhang som bara är statistiskt jämförbara?
För det andra: betyder nyckelprinciperna subsidiaritet och additionalitet fortfarande samma sak i dag som för tjugo år sedan, när Europeiska unionens institutioner såg annorlunda ut?
Är den idé som lanserades för ett par dagar sedan av Giuliano Amato, tidigare statsminister i Italien, om en djupgående förnyelse som ger Europeiska kommissionen befogenheter att göra de stora strategiska investeringarna och som decentraliserar utvecklingsinitiativen på det territoriella planet, verkligen så verklighetsfrämmande och omöjlig?
Jag hoppas att man under de kommande månadernas debatt verkligen finner det mod som behövs för att även ta itu med dessa centrala frågeställningar.
