# ID: svediakorp-gov417233
# author: Berend (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 335
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru rådsordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Först, herr kommissionär, ett tack för era klara ord och för den dubbla bekännelsen att man inom ramen för den ekonomiska och sociala sammanhållningen bör ta lämplig hänsyn till bestående problem i olika regioner både hos de nya - kandidatländerna - och de 15 nuvarande medlemsländerna.
För det andra också ett tack för att ni än en gång har betonat att det inte finns några tabun i diskussionen!
Vi befinner oss i början av denna diskussionsprocess, och vi bör också grundligt undersöka hela paletten med revisionen av strukturfonderna i denna diskussion.
Den ekonomiska och sociala sammanhållningen när vi har 27 länder kommer ju att gestalta sig annorlunda än sammanhållningen i 15 länder.
Faktum är att obalansen inom EU avsevärt kommer att ökas genom anslutningen av 12 nya stater.
Å ena sidan måste man prioritera de nya medlemsstaterna, medan man å andra sidan inte får frånkänna de länder, som för närvarande får stöd, en viss kontinuitet.
Härvidlag vet vi mycket väl att Sammanhållningsfonden och strukturfonderna alltid bara är temporära åtgärder och inte får omvandlas till ett gemenskapens regelverk.
Trots detta får det inte ske att regioner efter 2006 förlorar sin mål 1-status endast därför att de på grund av utvidgningen har råkat ut för en förbättring av sin relativa situation, trots att ännu ingen självbärande utveckling har uppnåtts.
Jag anser att sammanhållningspolitiken bara blir trovärdig om vi delar ut ekonomiska medel på basis av objektiva kriterier, som gäller för alla i lika mån, och där kriterierna för nationellt och regionalt välstånd måste utgöra grunden.
Vid en förestående revidering av den europeiska regionalpolitiken måste man alltså finna lösningar, och det är det som är syftet och meningen med den diskussionsprocess som börjar nu - att på jämlik grund ta hänsyn till situationen både i de nya medlemsstaterna och i mål 1-regionerna i de nuvarande medlemsstaterna.
