# ID: svediakorp-gov417232
# author: Walter (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 478
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, fru rådsordförande!
Sammanhållningspolitiken är en väsentlig beståndsdel i Europeiska unionen.
Vi kan inte konstatera något framsteg i fråga om hur Europeiska unionen växer samman, om inte solidariteten varje gång finns med i någon mån.
Vi vet alla att de som är starkare och rikare måste hjälpa dem som är fattigare eller ännu inte så starka, eller som håller på att ta igen försprånget.
Vi diskuterar i dag det man kunnat konstatera de senaste åren, och talar naturligtvis också om de slutsatser, som vi måste dra av detta för de närmaste åren.
Jag vill i dag rikta blicken mot hur det helt konkret ser ut för ögonblicket i fråga om vår sammanhållningspolitik, det vill säga hur ger vi ut de pengar som vi anslagit för denna verkligt viktiga politik i Europeiska unionen?
Vi har i det förgångna, fram till Agenda 2000, haft häftiga diskussioner om hur mycket pengar som skall ges ut.
Men om vi i dag tittar på hur det faktiskt genomförs, då måste vi ändå hysa stora tvivel om huruvida det här görs med största allvar.
Vi befinner oss sedan förra året i början av den nya anslagsperioden, och det betyder att allt naturligtvis i början inte kan ske lika snabbt som när man befinner sig mitt i loppet, men trots detta måste man påpeka att takten för genomförandet på de olika områdena är erbarmlig, man kan inte säga annat!
Vi har flera gånger diskuterat detta i budgetutskottet, och även kommittén för regionalpolitik har tagit upp frågan och kommer att fortsätta göra det.
Om man tittar på den aktuella diskussionen inom ramen för budgetsamråden - och nu måste jag vända mig till rådet - då ser man att rådet för nästa år bara räknar med 1 procent, som sedan faktiskt också skall förvandlas till betalningsbemyndiganden.
1 procent av alla åtagandebemyndiganden skall bli till betalningar!
Vi producerar en backlog, likt den vi tidigare ofta hade.
Vi staplar upp medel, i stället för att lämna snabb hjälp, och snabb hjälp är bra hjälp, eftersom vi vill att många länder och regioner, när utvidgningen sedan sker, inte alls längre skall behöva någon hjälp.
Den som verkligen vill hjälpa dem att klara sig, den som verkligen vill skapa plats för de nya länderna som vill ansluta sig, han måste nu snabbt lämna hjälp, han måste lämna koncentrerad hjälp, dvs. här måste vi göra lämpliga ändringar.
Jag uppmanar kommissionen - den har redan lagt fram förslag - och även rådet att nu låta ord följas av handling, ty sammanhållning är bara bra om den verkligen kommer fram till människorna, och detta så snart som möjligt!
