# ID: svediakorp-gov417231
# author: Musotto (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 303
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Frågan vi står inför är vilken sammanhållningspolitik vi skall sträva efter att skapa mot bakgrund av det nya panorama som öppnar sig som resultat av utvidgningen.
Svaret kan ges på två olika nivåer: å ena sidan måste vi definiera de principer som skall vara vägledande för sammanhållningspolitiken från 2006 och framåt, å andra sidan måste vi bestämma våra prioriteringar.
Det finns enligt min mening två principer som borde vara vägledande för sammanhållningspolitiken: å ena sidan jämlikheten vad gäller möjligheter och å andra sidan regionaliseringen.
De moderna ekonomiska teorierna lär oss, med en uppsjö av detaljer och med stöd av ett rikt empiriskt material, att utvecklingspolitikens framgångar är nära knutna till att man stärker individernas självbestämmande och bygger upp regionala politiska institutioner som väljarna kan acceptera.
När vi talar om regionalisering så innebär det samtidigt att vi bygger upp en ekonomisk politik på lokal nivå som respekterar och tar vara på de unika fördelar som de enskilda regionerna och deras lokala styrande organ har och som opererar utifrån kollektiva beslut och vilar på en konkret demokratisk bas och verkligen är underkastade en kontroll från sina väljare som gör dem politiskt ansvariga.
Förverkligandet av dessa mål kräver en helt ny typ av statistisk information om de ekonomiska realiteterna på såväl lokal som nationell och gemenskapsnivå.
Det räcker inte längre att förfoga över uppgifter om inkomsten per capita för att kunna bedöma enskilda individers möjligheter i de europeiska regionerna.
Det krävs betydligt mer.
Vi behöver indikatorer som anger graden av tillträde till resurserna, indikatorer som mäter graden av utnyttjande av den ekonomiska friheten, som ger ett mått på utnyttjandet av de grundläggande mänskliga rättigheterna och som, i mer vidsträckt betydelse, mäter livskvaliteten.
