# ID: svediakorp-gov417228
# author: Duin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 353
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru rådsordförande, herr kommissionär!
Jag håller uttryckligen med dem som har sagt att det i denna debatt inte får handla om att bevara gemenskapens regelverk, utan om att hjälpa dem som bäst behöver det.
Låt mig också klart säga att ingen enligt min åsikt får blunda inför att utvidgningen kommer att innebära stora utmaningar för oss, även av ekonomiskt slag.
Tyskarna gjorde den erfarenheten vid återföreningen, då man först ville förklara för medborgarna att det inte var några belastningar förknippade med den.
Det var bevisligen fel!
För att det inte skall uppstå något missförstånd - naturligtvis vill vi ha en utvidgning.
Men man måste se konsekvenserna för strukturpolitiken i ögonen.
Något enkelt " Fortsätt bara " får det och kommer det inte att bli, tror jag.
Om man inte vill förlora människornas förtroende i de berörda regionerna måste man också tydligt och ärligt i god tid påpeka detta.
För att förhindra ett obehagligt uppvaknande måste vi söka efter möjligheter som medger att vi lämnar kandidatländerna fullt stöd vid uppbyggnaden av deras infrastruktur, och samtidigt se till att de svagaste regionerna i EU: s femton länder fortsätter att ledas fram till ett genomsnitt.
Detta kan bara lyckas om man gör vissa förändringar, som skulle vara nödvändiga även utan utvidgningen.
Till att börja med har man detta faktum att sammanhållningsländerna delvis skall uppvisa mycket olika framsteg när det gäller att inhämta försprånget, och att de bästa framgångarna bevisligen uppnåtts där som de lokala aktörerna inbegripits och ålagts största möjliga effektivitet för stödet.
För att kunna granska effektiviteten med de medel som används måste dessutom utvärderingen av projekten ytterligare förbättras, och en effektiv ekonomisk hantering måste belönas mer än som hittills varit fallet.
Sist men inte minst är det oundvikligt att man knyter detta närmare till EU: s andra politiska områden, i synnerhet den gemensamma jordbrukspolitiken.
Med de decentraliseringar och förenklingar som kommissionär Barnier har berört kan vi enligt min åsikt lyckas att uppnå båda målen.
