# ID: svediakorp-gov417221
# author: Hatzidakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 519
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tror inte att det skulle kunna komma fram någonting väldigt nytt under vår diskussion om regionalpolitiken, eftersom tidpunkten helt enkelt, enligt min personliga åsikt, inte är den rätta; den lämpar sig inte för nyheter, om ni så vill.
Mot bakgrund av att många kolleger är intresserade av ämnet i fråga och mot bakgrund av att regionalpolitiken står för 35 procent av budgeten, anser jag att det i alla händelser ännu en gång bekräftas hur viktig den är för Europeiska unionen, och diskussionen har kanske ett visst värde i det avseendet.
Det andra som jag vill säga är att det kanske skulle vara bra om det vid något tillfälle ägde rum en diskussion - och en diskussion kommer med säkerhet att äga rum i utskottet för regionalpolitik, transport och turism - om framstegen i enskilda länder för projekten och programmen inom gemenskapsstödramarna, för jag är personligen inte alls övertygad om att allt står rätt till i alla länder, inte på grund av kommissionen, utan på grund av vissa medlemsstater.
Jag vill inte tala om dramatiska fördröjningar, men det är under alla omständigheter tydligt att det finns problem i några av medlemsstaterna.
När det gäller sammanhållningspolitikens framtid har en diskussion startat efter Europeiska kommissionens andra rapport om sammanhållningspolitiken, och jag anser att vissa slutsatser redan är uppenbara: att många fler regioner kommer att behöva stöd, att det kommer att ske en konstgjord ökning av BNP i de regioner i medlemsstaterna som i dag får stöd, något som inte betyder att de kommer att bli rika automatiskt, vilket kommissionären också påpekade, och att det, även om det är självklart att det behövs mer anslag, inte alls är självklart att dessa anslag enkelt kan fås fram.
Slutsatserna är för mig ganska uppenbara.
För det första får vi inte lämna saker och ting vind för våg och bestämma oss i sista stund, för Europeiska unionen skulle då kunna hamna i en explosiv situation.
För det andra måste vi inrikta oss på tiden efter år 2006, på dem som verkligen har behov.
För det tredje får inte slaget bli för hårt för dem som kommer att se stödet upphöra, för det kommer då att uppstå EU-skepsis i de regionerna.
Jag vill dessutom säga två obehagliga saker: en som är obehaglig för de fattigare länderna och en som är obehaglig för de rikare.
När det gäller de fattigare anser jag att vi måste överväga metoder att bättre utnyttja anslagen, med lämpliga mekanismer, med stimulanser, men även med bestraffningar, om det skulle bli nödvändigt, så att pengarna gör verkan.
Och när det gäller de rikare bör vi på nytt överväga den övergripande logiken i gemenskapsbudgeten, så att vi finner ett sätt att öka tilldelningen, för behoven kommer att öka enormt, och regionalpolitiken kommer, som kommissionären sade, inte att vara trovärdig om vi inte skjuter till tillräckliga medel.
