# ID: svediakorp-gov417215
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 611
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Kommissionen tackar för de olika bidragen i denna debatt.
Jag kommer att framföra till ordförande Roman Prodi och till min kollega Christopher Patten de frågor som direkt har att göra med deras ansvarsområden i kommissionen.
För min del skulle jag bara vilja betona tre frågor: för det första vill jag säga att jag helt instämmer i tanken på att en strategi mot terrorismen inte får vara en strategi som hamnar mellan Europeiska unionens pelare.
Det måste vara en övergripande strategi i vilken används olika instrument: den konfliktförebyggande politiken naturligtvis, utvecklingen av en politisk dialog med de mest problematiska regionerna inom ramen för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik naturligtvis, en politik för utvecklingsstöd naturligtvis, men också, för att vara tydliga, säkerhetspolitiken och politiken för polisiärt och rättsligt samarbete.
Vi får inte glömma de djupare orsakerna till terrorismen, men vi får inte låta någon tvekan råda, varför vi säger att inga mål rättfärdigar användande av terrorism eller våld som offrar oskyldiga liv.
Det bästa sättet att bekämpa terrorismen i de demokratiska värdenas namn består därför i att som vapen använda lagen, polissamarbetet och det rättsliga samarbetet.
Men det är uppenbart, och det är viktigt att understryka det, att när det gäller vissa ansvarsområden måste vi ställa frågorna till oss själva: frågan om finansiering av terrorismen, behovet att strängt tillämpa FN ­ konventionen mot hemlig finansiering av terrorism, behovet att anta effektiva mekanismer mot penningtvätt och skatteparadisen som bidrar till terroristgruppernas finansiering, frågan om FN-konventionen om vapenhandel det vill säga uppföljningen av Palermo-konventionen om organiserad brottslighet.
Detta är en mängd sätt att inom ramen för FN visa att de människor som dog den 11 september inte dog förgäves.
Detta betyder att länderna har lärt sig läxan och är beredda att ge otvetydiga bevis på att de förstärkt sitt samarbete mot terrorismen.
Den andra frågan som jag vill ta upp handlar om flygsäkerheten: jag är glad över att kunna meddela att rådet (transport) beslutade låta en arbetsgrupp lägga fram en första rapport den 15 oktober, inte bara om de mer omedelbara säkerhetsåtgärderna vid flygplatser och i flygplan, utan också om behovet av att nå en överenskommelse, framför allt med våra amerikanska partner, för att få till en snar definition av åtgärder för att stärka flygsäkerheten, och jag vill också säga att dessa frågor kommer att tas upp av Europeiska unionens företrädare i generalförsamlingen för Internationella civila luftfartsorganisationen som inleds den 25 september.
När det gäller de politiska besluten, exempelvis de två rambesluten som kommissionen precis har antagit, är det uppenbart att enhälligheten kan bli ett svårt hinder att ta sig förbi i rådet.
Kommissionen har flera gånger uttryckt sin positiva syn på tanken att förenkla beslutsmetoderna i tredje pelaren och göra dem smidigare.
Men mer än en fråga om enhällighet handlar kommissionens inställning när det gäller kampen mot terrorism om en klart politisk inställning: ingen stat bör blockera den, och inget land bör ställa sig utanför kampen mot terrorismen.
Effektiviteten hos förslaget till rambeslut beror på om dessa tillämpas enhetligt i alla medlemsstater utan undantag, för vi vill inte att det skall finnas ett enda paradis för terroristers eller brottslingars verksamhet i unionen.
Därför hoppas jag att uppmaningarna från detta parlament och allmänheten skall räcka för att göra det möjligt att hitta formerna för nödvändiga kompromisser till ett förstärkt politiskt samarbete och rättsligt samarbete, de legitima formerna för demokratier att bekämpa terrorismen.
