# ID: svediakorp-gov417192
# author: Schmid, Herman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 369
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tillhörde den delegation som besökte Washington i förra veckan.
Jag såg vilken bestörtning, fasa och förtvivlan som angreppet skapade, och jag delade och kände denna sorg och förtvivlan.
Jag känner fortfarande starkt för de efterlevande efter de saknade.
Herr talman!
Efter att nu ha lyssnat till debatten här, har jag lagt undan manuskriptet till det tal jag hade förberett.
Jag vill i stället tala om någonting som har vuxit fram i mig medan jag har lyssnat på denna diskussion.
Jag är djupt oroad både över det som har hänt och över den reaktion som händelserna har fött i Amerika och i Europa.
Jag är övertygad om att samtidigt som vi känner denna fasa så finns det miljoner och åter miljoner människor ute i världen som faktiskt har jublat över denna terroraktion.
Jag tror att många fattiga människor i Asien, Afrika och i andra delar av världen har jublat.
Vi har läst om att ungdomar i Palestina firade detta våldsdåd.
Jag tror inte att de var ensamma om det utan att det finns miljoner och åter miljoner människor ute i världen som har reagerat på det viset.
Detta fyller mig med oerhörd fasa och förskräckelse, eftersom det betyder att vi möter en värld där det finns miljoner potentiella terrorister och våldsverkare av detta slag.
Vi måste börja fråga oss om vi nu bevittnar en slags social krigföring.
Har detta något släktskap med de koloniala upproren?
Från min ungdom minns jag Mau mau-upproret, som beskrevs som ett terroruppror.
Vi minns alla t.ex.
Vietnamkriget.
Är det ett socialt krig som på ett eller annat sätt ligger bakom den senaste tidens händelser eller som aviseras av detta?
I så fall är tankarna på massbombningar i Mellanöstern eller oerhörda, vansinniga polisiära kontrollaktioner meningslösa.
Vår enda chans är i så fall en enorm omvandlings- och omfördelningspolitik, en politik som tar bort den desperation och förtvivlan i världen som föder och skapar terrorism.
I annat fall kommer vi aldrig någonsin att kunna bli trygga, trots bombmattor och trots alla möjliga säkerhetstjänster i världen.
