# ID: svediakorp-gov417177
# author: de Gaulle (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 290
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina kära kolleger!
De tragiska händelserna den 11 september ifrågasätter inte bara en brottslig organisation som visade sin avsky för väst genom uppseendeväckande attentat.
De visar också på en oändlig frustration med den amerikanska politiken i Mellanöstern, en politik som har förts åtminstone sedan 1991.
De ärelösa slag som tillfogades Irak för mediokra strategiska ändamål har redan fått Förenta staterna att förlora en del av sitt anseende.
Men det är framför allt Förenta staternas systematiska anpassning efter staten Israels expansionistiska politik - en anpassning som amerikanerna har försökt kompensera med ett mer eller mindre officiellt stöd till extremistiska islamistiska organisationer - som har spridit en känsla av mycket djup orättvisa i de arabiska länderna.
På det här sättet fördöms nämligen dels den bosättningspolitik som har bedrivits sedan sexdagarskriget och dels den oberättigade amerikanska truppnärvaron i regionen.
Antingen upphör staten Israel med sin rasistiska politik och evakuerar de bosättningar som den har uppfört i västra Jordanien, eller också kommer den arabiska världen att svara på en legitim uppmaning, de kommer att resa sig och destabilisera ledarna på den arabiska halvön.
Varför ge staten Israel en sådan betydelse, ett land vars högst överdimensionerade militära kapacitet endast existerar på grund av Förenta staternas vilja?
För Frankrike och Europa får det inte bli tal om att delta i ett nytt korståg mot den arabiska världen, vare sig det sker i militära former eller i form av europeiska utlämningar eller häktningsorder.
Frankrike är inte medlem av Nato.
Nato berörs inte av Afghanistan.
Frankrikes strategiska intressen ligger i stället i att bestämt stå på den arabiska världens sida i kampen mot rasismen i staten Israels politik.
