# ID: svediakorp-gov417173
# author: Watson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 630
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Attentaten förra veckan på oskyldiga medborgare i New York och Washington chockade och upprörde den civiliserade befolkningen världen över.
Dessa attentat visar på de svårigheter som varje stat står inför, särskilt demokratier, när det gäller att försvara sina medborgare mot terrorister.
Dessa illdåd, och det därpå följande sökandet efter de skyldiga belyser också svagheterna i vårt försvar av civilbefolkningen och framhäver starkt det plågsamt långsamma fortskridandet för EU-samarbetet när det gäller rättsliga och inrikes frågor, som så djärvt basunerades ut i Amsterdam och i Tammerfors.
Medan amerikanerna strävar efter att arrestera de människor på europeisk mark som kan vara skyldiga, måste de skaka på huvudet i misstro inför den mångfald av bilaterala utlämningsavtal som de måste tillämpa.
Jag välkomnar kommissionär Vitorinos uttalande.
I de förslag han har lagt fram i dag införlivas de huvudsakliga rekommendationerna i det betänkande som vi antog den 5 september, som Poettering hade vänligheten att hänvisa till.
De förtjänar ett omgående övervägande och snar handling från ministrarna för rättsliga och inrikes frågor vid deras möte i morgon.
Om de antas av rådet kommer de att utgöra ett stort steg framåt när det gäller att skapa en gemensam politik i fråga om antiterrorism inom EU.
Jag utmanar varje minister som kanske kommer att motsätta sig dessa förslag i avskildhet i rådets kammare, att offentligt förklara för medborgarna i deras eget land, eller i Europa, varför de hindrar effektiva gemensamma åtgärder inom detta område.
(Applåder) Hur välkomna och viktiga kommissionens förslag än är, är de tydligt otillräckliga.
De förser världen med svar som den såg ut före förra tisdagen.
De tar upp terroristbrott inom unionen, men gör ingenting för att förbättra samarbetet med länderna utanför EU.
De misslyckas med att lösa behörighetskonflikter mellan rättsliga myndigheter.
De låter samarbete och den avgörande frågan om polisfrågor vara beroende av ett nationellt veto, som kommissionär Vitorino sade.
Om EU menar allvar med att bekämpa terrorismen, måste vi snabba upp de operativa instrumenten för gemensam handling.
Vi måste göra det möjligt för Europol att effektivt samarbeta med tredje land.
Vi måste ge Eurojust en extern dimension.
Vi måste också agera med beslutsamhet för att bekämpa penningtvätt i den förlikning som för närvarande pågår, och vi måste utveckla gemensamma politiska linjer för insamling och delgivning av kriminella underrättelser, som Neyts påpekade.
Åtgärder behövs också när det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken: ett mer omfattande samarbete inom FN, G8, och Europarådet, som uppmanar medlemsstaterna att underteckna FN: s konvention om bekämpande av finansiering av terrorism, exportkontroller av känsliga varor och snävare associeringsavtal med tredjeländer.
Men vi måste skydda oss mot att den andra och tredje pelaren görs otydlig, vilket rådet antydde i sitt uttalande förra veckan, och också skydda oss mot en rubbning av den känsliga jämvikten mellan säkerhetsbehoven och de medborgerliga friheter som våra medborgare åtnjuter.
Jag frågar mig om det inte nu är dags att överlämna EU-samarbetets osmidiga och föråldrade andra och tredje pelare till historiens spillror och göra deras innehåll till grundläggande befogenheter för Europeiska unionen.
(Applåder)
Den nationella suveränitetens fikonlöv tjänar endast till att dölja de nationella staternas maktlöshet.
Demokratin står inför överstatliga utmaningar och dessa kräver ett överstatligt svar.
Våra politiska linjer kommer att behöva stöd från allmänheten, så vår uppläggning av politiken kommer att behöva en verklig demokratisk tillsyn och kontroll.
Jag anser att denna kammare är redo att axla sin roll.
Vi måste nu uppmana våra nationella ledare att visa det mod och de visioner som stunden kräver.
(Applåder)
