# ID: svediakorp-gov417148
# author: Pasqua (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 688
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr premiärminister, herr ordförande, mina kära kolleger!
De första tankar vi bör ge uttryck för i denna stund är vår medkänsla med offren och vår solidaritet med det amerikanska folket.
Det föll offer för ett terrorangrepp som inte bara riktades mot själva det amerikanska folket.
Måltavlan var demokratins hjärta.
Demokratier är sköra, och vi vet mycket väl att de har svårt att hålla stånd i konfrontation med den här typen av dåd.
Med tanke på det amerikanska folkets historia och erfarenhet är jag dock övertygad om dess förmåga att övervinna den här prövningen, och i denna stund tror jag att det är viktigt att vi i vår församling visar vår solidaritet med detta folk.
Jag skulle samtidigt vilja tacka er, fru talman, för att ni organiserade detta möte.
Det var en begäran från min grupp, och även från andra grupper.
Jag glädjer mig åt att det äger rum.
Min förhoppning är att det så småningom kommer att följas av en debatt som ger oss möjlighet att gå till grunden med de problem som den internationella terrorismen ger upphov till.
Då jag vid två tillfällen har haft ansvaret för att leda insatser mot terrorismen i mitt eget land skulle jag vilja säga att det finns en första falsk uppfattning som vi måste göra oss kvitt: att det finns goda terrorister och onda terrorister.
Det enda som finns är kort och gott terrorister.
(Livliga applåder)
Då terrorism är en minoritets försök att med våld och våldshandlingar påtvinga det stora flertalet sin ståndpunkt, är den aldrig någonting annat än ett uttryck för den totalitarism och fascism som vi har kämpat mot och som vi med stor beslutsamhet måste bekämpa.
Men kampen mot terrorismen förutsätter en ständig mobilisering.
Och det är förmodligen på grund av att vi har förlorat denna uppfattning och självklarhet ur sikte som vi i dag konfronteras med den tragiska situationen i Förenta staterna.
Förenta staternas misstag tror jag består i att de sannolikt trodde att de inte kunde drabbas av ett dåd som detta.
Det är däremot något som vi i Europa har fått erfara: i Tyskland, Italien, Frankrike, Spanien och många andra länder.
Vi vet att terrorismen är blind och att den kan drabba var som helst, när som helst.
För att bekämpa terrorismen vet vi också att det krävs en politisk vilja.
Denna vilja måste hävdas.
Det krävs också samarbete.
Om varje stat vill behålla sin inhämtade information för sig själv finns det inget verkligt samarbete mellan berörda instanser, och då kommer vi att möta fler katastrofer.
Men om det på statsnivå och inom det internationella samarbetet uppstår en insikt och en vilja att slå samman all tillgänglig information, och om man fattar beslut om att skapa - i en form eller en annan - en permanent samarbetsenhet som kan analysera denna information och föreslå nödvändiga åtgärder, ja då har vi möjlighet att med viss framgång motsätta oss denna typ av operationer.
Jag vill i min tur ansluta mig till det som har sagts här i kammaren, först och främst av vår utmärkta kollega Poettering och även av andra, som Hautala och Wurtz.
Just nu skulle det inte finnas någonting värre än att vi med oöverlagda uttalanden medverkade till att terroristerna och den muslimska världen finner en samhörighet.
Det vore det värsta misstaget, den värsta dumheten.
Därför får vi naturligtvis inte nöja oss med att på varsitt håll göra uttalanden som inte betyder särskilt mycket.
Personligen anser jag, jag skulle uppskatta och jag tror att hela vår gemenskap skulle uppskatta om de högsta muslimska religiösa ledarna själva fördömde dessa attentat och på så sätt bevisade att det inte finns någon gemensam nämnare, att det inte går att likställa terrorister som åberopar en depraverad tro och den muslimska tro som vi alla måste visa den respekt den förtjänar.
(Livliga applåder)
