# ID: svediakorp-gov417145
# author: Cox (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 771
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr tjänstgörande rådsordförande, herr kommissionsordförande, kolleger!
Det här är en viktig plats att högtidlighålla denna viktiga stund på.
Vi i detta parlament är Europeiska unionens folktribun, och vi har samlats här i dag för att högtidligt tillkännage vår upprördhet, vårt deltagande, vår solidaritet och våra gemensamma mänskliga och demokratiska band med Förenta staternas folk, och med människorna i New York och Washington D.C.
Vi bevittnade i går en djupt chockerande händelse, en ny och låg tröskel i människans historia.
Vi bevittnade en krigshandling - utan någon krigsförklaring - från personer, rörelser eller stater, något som än så länge inte är helt fastställt, men som agerade med en ohygglig och fokuserad beslutsamhet.
Vi måste se till att vårt genmäle är gemensamt och inte isolerat, att vi alla står bakom det så att det inte blir ensidigt, och det skall vara inriktat på vår gemensamma fiende, vilken är terrorismen, men inte på mer omfattande grupper som islam eller hela arabvärlden, om det nu skulle visa sig vara ursprunget till detta monster.
Denna moderna apokalyps är Amerikas skada, men såren delas av alla inom de demokratiska nationernas gemenskap.
Till Förenta staternas folk, dess president, dess ledare i kongressen och på kommunal nivå, och dess samfund över hela landet, särskilt människorna i New York och Washington, till de saknades och dödas sörjande familjer och till dem som har överlevt denna prövning framför vi vårt deltagande i denna stund av lidande och förödelse.
New York är en mycket speciell plats.
Det är en mångkulturell mikrokosm av hela världen.
Det är en särskild förbindelse mellan vår gamla kontinent och Nya världen.
I tidigare generationer, och innan den demokratiska andan djupt slog sin rot över hela vår kontinent, var det till Ellis Island som våra ihopfösta massor, våra förtryckta och svältande folk vände sig för att finna frihet, demokrati och möjligheter.
När den franska republiken gav Förenta staterna en gåva för att fira denna stora republiks 100-årsjubileum var det ingen tillfällighet att de gav denna staty namnet " Frihetsgudinnan ": det var heller ingen tillfällighet att hennes utsträckta armar bar frihetens fackla.
När någon angriper denna symbol, angriper de oss alla djupt, eftersom den är en del av våra gemensamma mänskliga och demokratiska band och arv.
Jag minns när jag som skolpojke på TV hemma såg John Fitzgerald Kennedy besöka platser som jag aldrig hade besökt på vår uppdelade kontinent.
Jag minns hans besök i den stora symbolen för denna skamliga uppdelning, Berlin, med dess mur.
Jag minns att jag som pojke, även om jag inte visste något om politik eller internationella frågor, kunde förstå att när denne man sade " Jag är berlinare ", så sade han något djupt och meningsfullt för solidariteten vid denna tidpunkt.
I dag är vi, som premiärministern sagt, alla amerikaner, vi är alla New York-bor, vi är alla Washington-bor.
Vi delar deras känsla av chock och fasa.
Vi delar deras förvirrade upprördhet, vi känner sårbarheten, för detta är vårt gemensamma arv från gårdagens barbariska attentat.
Vi delar gemensamma demokratiska värderingar och intressen, och vi står tillsammans redo att bekämpa terrorismen och att främja dessa intressen och värderingar.
Det är viktigt att vi som européer i dag säger till kongressens ledare " Ni är inte ensamma.
Ni är inte isolerade.
Vi kan göra gemensam sak av detta, och det måste vi göra. "
Men framför allt går vi i dag samman i våra gemensamma mänskliga band, medan våra amerikanska vänner tappert söker efter sina överlevande och sina döda.
Språket räcker ofta inte till vid sådana här tillfällen.
Mina egna kolleger har bett mig att uppmana er, fru talman, att utöver denna högtidliga stund ta initiativ till en kondoleansbok, så att vi också på så sätt, vid lämpligt tillfälle, kan förmedla till kongressen, vår samtalspartner inom den amerikanska demokratin, att trots det avstånd som skiljer oss åt över Atlanten är vi fast enade genom våra band för demokrati och frihet och i vår kamp mot terrorismen.
Vårt budskap till dem i dag, i denna kamp för demokrati och mot terrorism, är att vårt enda alternativ är att stå enade; för enade står vi, men söndrade faller vi.
(Livliga applåder)
