# ID: svediakorp-gov417122
# author: Ferrer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 671
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Det är inte mer än rätt att jag börjar mitt inlägg med att å PPE-gruppens vägnar gratulera Kinnock för hennes utmärkta betänkande och för att hon förvarar det så intensivt.
Förslagen i detta betänkande, tillsammans med den resolution vi antog under den föregående sessionen i juli, är enligt min åsikt det bästa bidrag som parlamentet kunde ge till Förenta nationernas generalförsamlings extra session om barn i september, eftersom det olyckligtvis är så att utbildningsfrågan fortfarande är den största olösta frågan i utvecklingssamarbetet och detta trots de högtidliga förklaringar och åtaganden som har antagits vid de olika internationella konferenser där denna fråga har tagits upp.
Siffrorna på miljontals barn som aldrig har gått i skolan, vilket Kinnock mycket väl har påmint oss om, talar för sig själva.
Det är allvarligt att så många miljoner barn berövas sin grundläggande rätt till utbildning, men det är ännu allvarligare att miljoner personer på grund av att denna rätt kränks är dömda till fattigdom och underutveckling.
Nyckeln till välstånd och utveckling, framför allt när det gäller informationssamhället och den kommunikationsnivå vi har i dag, är nämligen vilken utbildningsnivå befolkningen har tillgång till.
Det står klart att vi beslutsamt måste ta itu utbildningsfrågan i utvecklingsländerna, annars är det inte möjligt att utrota fattigdomen.
Vad som i stället kommer att ske är att klyftan mellan de rika och de fattiga länderna ökar.
Det faktum att man är medveten om detta har lett till att utbildningen har blivit en central punkt i den globala strategin för att utplåna fattigdomen.
I detta sammanhang måste det erkännas att Dakar-konferensen utgjorde ett stort steg framåt för alla, men detta kommer inte att leda någon vart om man inte går från ord till handling i enlighet med de åtaganden som fastställdes i Dakar och antar ett konkret världsomspännande initiativ.
Detta initiativ måste inriktas på att utarbeta strategier och mobilisera de resurser som behövs för att snabbt kunna tillhandahålla effektivt stöd för att understödja de ansträngningar som har genomförts på nationellt plan - vilket står i ett av åtagandena från Dakar.
Europeiska unionen har som främsta bidragsgivare och som förkämpe för solidaritet och försvar av de mänskliga rättigheterna på den internationella arenan ett ansvar för att främja dessa strategier och den politik som inriktas på att övervinna de hinder som gör att barn inte kan få en utbildning av god kvalitet.
Detta måste göras genom ett nära samarbete med de övriga bidragsgivarna, inklusive Internationella valutafonden och Världsbanken, och genom samarbete med det civila samhället.
Europeiska unionen har en politisk och moralisk plikt att avsätta nödvändiga ekonomiska resurser för att uppnå att alla får tillgång till kostnadsfri utbildning till år 2015.
Allt detta i linje med de utmärkta förslag som Kinnock-betänkandet innehåller och som återspeglar såväl den praktiskt taget enhälliga uppfattningen i utskottet för utveckling som min grupps uppfattning.
För att uppnå detta mål krävs det dessutom att man brådskande går vidare med att antingen efterskänka eller omstrukturera utvecklingsländernas skulder och avsätta de medel som då lösgörs till utbildningsprogram.
Det krävs att man gör utvecklingsländerna ansvariga och att man stimulerar dem med initiativåtgärder om det är nödvändigt, så att de uppfyller de åtaganden som antogs i Dakar och prioriterar utbildningen.
Framför allt krävs det att man ökar de finansiella anslagen och att man i linje med de som främjar kampanjen för utbildning för alla, åtminstone avsätter 8 procent av det officiella stödet till utveckling och grundutbildning.
För att vi skall kunna vinna slaget mot analfabetismen i världen måste våra resurser stå i förhållande till de stora utmaningar som vi nu står inför.
Avslutningsvis, vill jag säga att detta är den enda möjligheten för att miljoner barn skall kunna göra bruk av den grundläggande rättigheten till utbildning.
Om de får utbildning kan de öppna dörren för utvecklingen och en dag bli fria män och kvinnor.
