# ID: svediakorp-gov417121
# author: Kinnock (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 986
# sentences: 55
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Som ni antydde syftar detta betänkande till att man skall fokusera på de verkliga möjligheter som FN: s generalförsamlings extra session om barn - som äger rum senare denna månad - ger detta parlament att koncentrera sig på ett grundläggande sätt på vilket vi kan ta itu med fattigdomen i världen.
Det är en möjlighet för oss att inte bara sätta vår prägel på denna fråga, utan också att uppmana till åtgärder.
Låt mig ange målen: obligatorisk och fri utbildning för alla, i syfte att halvera antalet vuxna analfabeter till år 2015, undanröja ojämlikheterna mellan könen inom den grundläggande utbildningen och påbyggnadsutbildningen till år 2005, utöka möjligheterna till utbildning för vuxna och ungdomar samt förbättra kvaliteten på den nuvarande utbildningen.
Vi är ganska trötta på dessa utvecklingsmål som man talar om.
De är fastställda och de är oändliga.
Vi känner till alla " varför ", när det rör dessa utvecklingsfrågor.
Det vi från utskottet för utveckling och samarbete frågar oss, är " hur " vi skall kunna uppnå dessa mål.
Frågan ligger vid själva kärnpunkten hos den globala strategi som vi, i utskottet, diskuterar när det gäller fattigdom.
Det är tydligt att EU spelar en viktig och central roll i sammanhanget.
Man gjorde tydliga åtaganden i Dakar i Senegal förra året.
Men varken från EU eller från något annat håll kommer det egentligen några praktiskt genomförbara strategier.
Jag har själv arbetat som lärare i 30 år, framför allt på lågstadiet, så jag tycker att det kan vara ganska berättigat att jag känner passionerat för att undersöka skälen till denna kris.
En av sex i världen är funktionella analfabeter.
130 miljoner - en av fem - av alla barn får inte någon form av grundskoleutbildning.
En tråkig detalj i sammanhanget är att två tredjedelar av dessa är flickor.
Deras utbildningssituation är fruktansvärd.
Det handlar ofta om barn som försöker att lära sig något sittandes under ett träd, samtidigt som deras lärare inte har tillgång till något undervisningsmaterial, inte ens " svarta tavlan ".
När vi talar om informationsteknik, talar vi ofta om barn som inte ens hållit i en penna, än mindre suttit framför en dator.
I dessa skolor påverkas också utbildningskvaliteten ofta av det faktum att eleverna inte får undervisning på sitt modersmål.
Det finns ett tydligt samband mellan analfabetism och mycket låga inkomster.
De genomsnittliga inkomsterna i ett land återspeglar mycket tydligt i vilken utsträckning man har tillgång till utbildning.
Det finns även ett direkt samband mellan barnadödlighet och föräldrarnas utbildningsnivå.
En ökning av flickors grundläggande utbildning med 10 procent skulle på ett betydande sätt minska spädbarnsdödligheten och dödligheten i barnsäng.
Ändå ser vi hur stödet från industriländerna till grundläggande utbildning minskar över hela världen.
Det omfattar bara 1 procent av det totala biståndet.
Utvecklingsländerna själva är inte i tillräcklig grad intresserade av utbildningens betydelse.
Indien avsätter mindre än 1 procent av BNP till den grundläggande utbildningen.
Vad gäller EU hoppas jag att kommissionären håller med om att detta inte är tillräckligt.
Jag hoppas inte att ni meddelar att allt detta kommer att införlivas i de befintliga förfarandena.
Vi behöver få ett svar från kommissionären om hur vi avser att genomföra målen.
Jag skulle vilja höra hur han avser att förbättra samordningen mellan de nationella vägledande programmen för Cotonouavtalet, och om vårt deltagande i styrkommittén som arbetar med afrikanska utbildningsfrågor.
Jag känner också till att kommissionen lovat att utarbeta ett meddelande om grundläggande utbildning under det belgiska ordförandeskapet.
Jag skulle vilja veta när vi kan förvänta oss att få ta del av detta.
Låt mig bara beröra en eller två frågor.
Naturligtvis en prioritering av flickor, och jag misstänker att Junker kommer att tala om det.
Sist in, först ut; detta är vad flickorna drabbas av.
Flickor har låg social ställning och därför prioriterar man inte deras skolgång.
Jag skulle vilja se mycket mera fortbildning i ministerierna i utvecklingsländerna, och konkreta program för att se till att vi får in flickor i skolan.
Effekterna av hiv är oerhörda.
Det finns miljoner barn som blivit föräldralösa p.g.a. aids i utvecklingsländerna, och i ett land som Zambia finns det fler lärare som smittas av hiv varje år, än man kan utbilda och ge jobb inom skolan.
Det är naturligtvis mycket viktigt att vi diskuterar dessa frågor.
Det verkar svårt att kunna uppnå målen.
Finns det under rådande omständigheter ett tillräckligt politiskt engagemang för att se till att vi får in alla flickor i skolan senast under 2005?
Verkligheten är sådan - och jag hoppas att folk kommer att erkänna detta på ett klart och tydligt sätt vid FN-konferensen nästnästa vecka - att som den nu ser ut, är alla dessa mål ouppnåeliga.
Att uppnå målet med allmän grundläggande utbildning verkar oerhört svårt.
Jag vill höra från kommissionen hur dess arbete med att söka uppnå dessa mål inbegriper icke-statliga organisationer och det civila samhället och alla de som deltar i den globala utbildningskampanjen.
Det är en mycket framgångsrik, aktiv och dynamisk kampanj.
Jag hoppas att Europeiska kommissionen har många kontakter med dem, men jag misstänker att så inte är fallet.
Enligt den globala utbildningskampanjen skulle utbildningsmålen kräva 8 miljarder US-dollar per år.
Detta motsvarar de globala militära utgifterna under fyra dagar och den internationella valutaspekulationen under nio minuter.
Jag tycker därför att om bara engagemanget hade funnits, så hade vi kunnat klara av det.
Det är värt priset.
De nuvarande orättvisorna som jag har beskrivit är ohållbara och i sanning oförsvarbara.
