# ID: svediakorp-gov417055
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,283
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) För att snabbt ge en bild av hur situationen i unionen ser ut i dag, tillämpas inga restriktioner på grund av mul- och klövsjuka inom unionen, med undantag för Storbritannien, och detta gäller sedan den 25 juni i år, trettio dagar efter det att det sista vaccinerade djuret slaktades och destruerades.
I fjorton av unionens femton medlemsstater samt i Nordirland har vi alltså en ganska positiv situation, som är resultatet av att man på ett effektivt sätt genomfört och tillämpat åtgärderna för att bekämpa mul- och klövsjukan inom gemenskapen.
Med risk för att förnärma Lucas och för ett ögonblick anlägga ett internationellt perspektiv, är det vår fasta förhoppning att de åtgärder som har antagits av Frankrike, Irland och Nederländerna kommer att få det klartecken som krävs från Internationella byrån för smittsamma husdjurssjukdomar (International Office of Epizootics).
Detta bör göra det möjligt för tredje land att häva de handelsrestriktioner som fortfarande gäller.
Eftersom detta kanske inte är huvudsaken - och på den punkten kan jag lugna Lucas ­, skall vi återgå till att titta på Förenade kungariket, där situationen förvisso är fortsatt oroande, eftersom man upptäckte den 2 000: e smittohärden den 3 september.
Även om situationen i Storbritannien i närmare tre månader har varit stabil, oroar den oss på grund av att smittohärdarna inte försvinner inom och i närheten av de områden som omfattas av restriktioner.
Många av er har tagit upp de senast inträffade fallen i grevskapet Northumberland, det område där epidemin först uppträdde.
De är oroande, eftersom de upptäcktes tre månader efter det att sjukdomen försvunnit.
Radikala åtgärder har vidtagits - de smittade hjordarna har slaktats, liksom hjordar i grannskapet och " kontakt-hjordar ".
Även om det var väntat att ett förvisso begränsat, men icke desto mindre oroande antal smittohärdar skulle uppträda efter sjukdomens drastiska nedgång i början av april, har ett litet antal smittohärdar likafullt funnits kvar under alltför lång tid och kommissionen har krävt att de brittiska myndigheterna skall intensifiera sina åtgärder för att utrota sjukdomen.
Vi lever också under tidspress, eftersom det hela blir svårare under höst och vinter, både på grund av väderförhållanden och de sedvanliga förflyttningar av djuren som brukar ske under denna period.
För närvarande är sjukdomen inne i ett kritiskt utvecklingsskede.
Det är inte rätt tidpunkt att släppa på kontrollerna.
Det har påpekats och flera av er har betonat att man under denna period av året börjar se hur hjordarna förflyttas och omfördelas på olika sätt och vi menar därför att man måste begränsa djurens förflyttningar till det strikt nödvändiga.
Kommissionen har meddelat berörda aktörer detta.
Låt oss fortsätta att tala om Storbritannien.
De komplicerade strukturerna inom sektorn för uppfödning av nötkreatur, det faktum att fåren inte visar några sjukdomstecken och att sjukdomen sprids långsamt inom hjordarna - allt detta är faktorer som sammantagna komplicerar problemet och tvingar oss att tillgripa laboratorietester.
Dessa testers tillgängliga kapacitet är numera tillräcklig.
Vad anser då kommissionen?
Vi kommer inte att säga att situationen är tillfredsställande, för det är den inte just i det här fallet, men risken för att smittan sprids till övriga medlemsstater är i dag mycket lägre än den var i mars och april, när läget var som värst, eftersom samtliga restriktioner som infördes i fråga om transport av djur och obearbetade produkter från Storbritannien fortfarande gäller.
Vi genomför regelbundna kontroller på plats, senast i slutet av augusti, för att försäkra oss om att de brittiska myndigheterna vidtar adekvata åtgärder.
Andra, i vissa fall vidsträckta, områden av Storbritannien har aldrig drabbats av sjukdomen, och det är nödvändigt att reflexionsarbetet inom veterinärkommittén fortsätter, så att det går att planera för ett återupptagande av handeln i dessa områden under strikt reglerade former, när situationen så medger.
Vi kommer att vara ytterst försiktiga på denna punkt, eftersom erfarenheterna från Northumberland påminner oss om att risken finns kvar även i de områden där sjukdomen verkade vara under kontroll.
Jag skall återvända lite till frågan om tredje land, om Lucas låter mig göra det.
Ett antal länder har infört diskriminerande åtgärder mot europeiska produkter, åtgärder som går längre än gällande internationella normer och vi arbetar med denna fråga tillsammans med ett antal av våra handelspartner.
Många länder utanför gemenskapen har gradvis lättat på de något överdrivna förbud som de ursprungligen införde.
Andra länder, som Förenta staterna och Kanada och även några kandidatländer, tvekar däremot att häva restriktionerna som de i dag felaktigt upprätthåller.
Och vi kommer att fortsätta vårt arbete, med utgångspunkt i WTO-avtalet om sanitära och fytosanitära åtgärder.
Mer allmänt kan vi först understryka att denna kris redan nu har haft betydande återverkningar på gemenskapens budget.
Vi har beslutat att bevilja ett anslag på 400 miljoner euro till de fyra medlemsstater som berörts i år, och de första prognoserna pekar på att unionens finansiella utgifter kommer att ligga runt drygt en och en halv miljard euro.
Vi kommer att vidta nödvändiga åtgärder med tanke på budgetförfarandet.
Det rör sig utan tvekan om en undantagssituation, vi kan inte budgetera för husdjurssjukdomar av denna omfattning och vi måste därför genomföra budgetjusteringar.
Detta är en aspekt av saken.
En andra aspekt är givetvis att bilden av vår uppfödning har skadats.
Så är läget i dag när över 4 miljoner djur har slaktats.
För det tredje existerar problemet även utanför Europeiska unionen, vilket har påpekats, och vi är allvarligt oroade över att en smittohärd nyligen upptäckts i den turkiska delen av Trakien.
Från kommissionens sida vill vi slutligen kunna dra en del lärdomar om krishantering av detta slag för att förbättra nuvarande regel- och lagstiftningssystem.
Ett exempel kan vara att föreskriva ett visst antal extra krav på gemenskapshandeln med små idisslare, såsom begränsning av antalet stopp i transportkedjan som förmodligen är en första början.
Sedan arbetar vi på ett förslag om identifiering och registrering av får och getter, samt på ett annat förslag om resenärers införsel av animaliska produkter.
Vi arbetar även på att kunna anpassa våra kontrollförfaranden när en farsot av denna typ uppträder.
Jag tror att vi nu har tillräcklig erfarenhet.
Låt oss inte göra oss några illusioner.
En förstärkt lagstiftning och strängare rutiner är nödvändiga, men kommer inte i sig att räcka för att förhindra att en liknande epidemi uppträder på nytt.
Det krävs även en förbättring av veterinärtjänsterna inom medlemsstaterna, och sannolikt ändrade uppfödningsmetoder.
Jag vill sluta med en fråga som flera av er har uppmärksammat oss på under debatten, nämligen frågan om vaccinering.
När det gäller användningen av så kallade " ringvaccinationer " runt smittohärdarna, vill jag påminna de bland er som i detta sammanhang kritiserar kommissionen och undrar varför kommissionen inte beslutade om omedelbar tvångsvaccinering, om att vaccinering enligt vår nuvarande rättsordning, som kännetecknas av vissa former av subsidiaritet, faller under de nationella myndigheternas kompetens, vad man än tycker om det.
Det finns alltså ett förfarande som ger en berörd medlemsstat som så önskar rätt att tillgripa vaccinering och det är på den vägen det hela fungerar.
Förfarandet existerar och står till medlemsstaternas förfogande, men faller inte under kommissionens ansvar.
Jag tror mig därmed ha givit ett tydligt svar på frågorna från van Dam, Martinez, Mulder och Lucas.
