# ID: svediakorp-gov417038
# author: Khanbhai (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 400
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det finns 4 500 jordbrukare av brittisk, nederländsk, tysk och grekisk härkomst som äger 8,3 miljoner hektar mark i Zimbabwe.
Nio vita jordbrukare och 360 svarta lantarbetare har dödats under de senaste månadernas kaos.
Tusentals svarta jordbrukare har förlorat sina jobb, deras hem är obeboeliga och deras jordbruk är svårskötta.
Zimbabwe är beroende av ett blomstrande jordbruk och jordbrukarnas bidrag är avgörande för att hålla ekonomin uppe.
Det finns pengar att hämta från Förenade kungarikets regering, enligt " Lancaster House " avtalet, och de vita jordbrukarna är beredda att överlämna 80 procent av sin mark till de svarta familjerna.
Mugabe måste godta en sådan lösning.
1970 förstatligade Tanzania jordbruk som odlade sisalhampa, företag och fast egendom, och tog därmed kål på sin privata sektor.
Samma sak hände i Uganda 1972, när asiaterna kastades ut ur landet, och allt sedan dess har dessa två länders ekonomier varit körda i botten.
Jag sympatiserar med jordbrukarna och lantarbetarna i Zimbabwe, eftersom min familj drabbades av en liknande konfiskation och ett liknande förstatligande.
Min familj har bott i Tanzania i 166 år, mycket längre än många vita jordbrukare i Zimbabwe.
Vi köpte land från tyska Östafrika 1876, och jag har fortfarande äganderättshandlingen.
Vi förlorade mark och egendom genom förstatligandet utan att få någon ersättning, och jag vet vad det innebär.
Jag delar den tysta, svarta majoritetens sorg i Zimbabwe, som fortsätter att leva i fattigdom.
De fattigaste i Zimbabwe vill inte skjuta, döda, plundra och bränna skördar.
De är hungriga och arbetslösa.
De behöver mat, utbildning, sjukvård, arbete och bostad.
Det var de visioner och de kvaliteter som Nelson Mandela uttryckte som slutligen visade Afrika att försoning, samarbete, demokrati och respekt för alla människor, oavsett deras hudfärg, är enda sättet att styra ett utvecklingsland, det enda sättet att hjälpa de fattigaste att slippa fattigdom och sjukdomar.
President Mugabe måste följa Mandela och godta försoning och demokrati, tillåta de jordbruk som drivs av vita att blomstra och att de får fortsätta med sin jordbruksverksamhet och acceptera att Zimbabwe tillhör Zimbabwes folk, och att ingen har rätt att beröva dem ett anständigt liv grundat på fred och demokrati.
