# ID: svediakorp-gov417020
# author: Lulling (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 377
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Det har redan gått fyra år sedan jag i denna församling gjorde ett inlägg med anledning av det vertikala direktivet om honung.
Även den gången var Lannoye föredragande.
En av de saker som då oroade mig mest var märkningen.
Jag försökte också visa att märkningen av en honungsburk framför allt borde informera konsumenten om honungens ursprung och kvalitet, detta för att undvika att en importerad honung från okänd ort och med pollen av helt okänt slag skulle förväxlas med en kvalitetshonung som framställts av våra biodlare.
I dag handlar det fortfarande om honungens kvalitet.
Vad jag vill är att uppmärksamma er på kommissionens förslag om möjligheten att sila honungen för att avlägsna pollen, något som jag bestämt motsätter mig.
Pollen är nämligen det enda säkra tecknet på honungens ursprung.
Som tur är undviker föredragandens ändringsförslag att vilseleda konsumenten, som inte längre skulle veta varifrån honungen kommer och exakt vad den består av om man silade den för att avlägsna pollen.
Utan dessa ändringsförslag skulle vi alltså inte längre ha någon garanti för honungens kvalitet och konsumenten skulle inte längre kunna skilja mellan kvalitetshonung från den egna regionen och honung för industriellt bruk från utomeuropeiska länder, där man sedan länge silar honungen.
Enligt direktivet skulle dessutom en honung kunna innehålla 20 procent pollen av typ " A " och 80 procent pollen av 8 olika sorter.
På etiketten skulle det endast stå " Honung av A-pollen " eftersom den engelska versionen av direktivet faktiskt använder termen " mainly " för att beskriva sammansättningen och förekomsten av pollen i honungen.
Detta ord, " mainly " anger en huvudingrediens, men inte nödvändigtvis en huvudingrediens bestående av 50 procent (lägg märke till att den tyska översättningen " überwiegend " och den franska " essentiellement " anger en huvudingrediens på mer än 50 procent).
Därigenom blir det möjligt att blanda olika sorters nektar, utan att mer än 50 procent kommer från en viss nektar.
Man skulle kunna tänka sig en honung med 20 procent A-nektar och återstående 80 procent från 8 olika sorters nektar.
(Inlägget kortades ned enligt artikel 137 i arbetsordningen.)
