# ID: svediakorp-gov417018
# author: Fatuzzo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 346
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Sedan detta direktiv av Lannoye, som jag med nöje röstade för, antogs kommer min frukost aldrig mer att bli sig lik.
Äntligen får vi, och jag, en europeisk frukost, en riktig europeisk frukost, för vi kommer att få ett mer europeiskt socker, europeisk honung, europeisk juice, europeisk mjölk och till och med marmeladen kommer att smaka Europa.
Hur skulle vi annars ha kunnat skapa ett sötare Europa, om inte tack vare detta direktiv som är framlagt av Lannoye och som jag röstade för?
Tack Lannoye, och tack Europa!
Konferens om klimatförändringar (RC B5-0539 / 2001)
Meijer (GUE / NGL), skriftlig.
(NL) Den fortsatta Bonnkonferensen om klimatförändringar har gett upphov till två ytterligheter.
Å ena sidan har de rätt som säger att det resultat som fastställdes där var det bästa möjliga under rådande förhållanden.
Å andra sidan är resultatet sämre än den sämsta möjliga variant som fruktades vid den förra konferensen i Haag i november 2000.
Då dominerade rädslan att medgivanden skulle göras till USA för att få fram ett världsomspännande avtal.
I Europeiska unionens medlemsstater handlade frågan om ett val mellan två möjligheter.
Den ena var att hålla fast vid de intagna ställningarna för att kunna genomföra de sänkningar som överenskommits i Kyoto.
Den andra var att söka efter något som med nöd skulle kunna godtas av amerikanerna och acceptera den medföljande kravsänkningen som oundviklig.
Vid debatten i plenarförsamlingen den 29 november ställde jag mig som observatör på den här konferensen bakom de franska och tyska gröna miljöministrarnas ställningstagande.
Sedan den nya amerikanska presidenten vägrat att underteckna något som helst avtal verkar motståndet mot det som då var uppnåeligt ha glömts bort.
Nu har det betalats mer för att hålla Japan och Australien inom gränserna än vad Amerika begärde förra året.
Bush har vunnit.
Om tio år kommer man att tala om det här otillräckliga avtalet som skamligt.
