# ID: svediakorp-gov416945
# author: Söderman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 617
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Det fanns några frågor, inklusive två som togs upp i Almeida Garretts betänkande, som jag skall försöka klargöra.
För det första var det frågan om att höra kommissionärer som vittnen och problemen som uppstod i utskottet för konstitutionella frågor där vissa personer trodde att det kanske skulle bli svårt att dra en gräns mellan den politiska kontrollen av Europaparlamentet, kommissionärernas politiska ansvar och samma kommissionärers administrativa ansvar.
Många medlemmar i utskottet för konstitutionella frågor trodde att detta var mycket svårt att lösa.
Det är mycket viktigt att förstå att kommissionen är den verkställande myndigheten och teoretiskt är det gemenskapsförvaltningen som har kontakt med medborgarna.
Naturligtvis har kommissionärerna administrativa funktioner.
Vi har fått några klagomål i anslutning till detta och kommissionärerna har alltid gett mycket korrekta svar.
För att undvika vidare debatt och förvirring i den här frågan kan detta därför strykas ur förslaget, som föredraganden sade, en dag kanske inte ett skriftligt svar är nödvändigt.
Jag skulle vilja betona att OLAF har rätt att höra kommissionärerna och det var inspirationen till mitt förslag.
För det andra var det frågan om alla handlingar.
Avsikten med att ombudsmannen har rätt att se alla handlingar är därför att medborgarna inte har denna tillgång.
Tilliten till ombudsmannens arbete grundar sig på det faktum att medborgarna accepterar att de inte kan ha tillgång till alla handlingar, men de behöver veta att ombudsmannen har denna rätt om det behövs.
Detta är grunden för deras förtroende för ombudsmannens verksamhet.
Det finns ibland farhågor om att ombudsmannen skulle få tag i statshemligheter.
Under mina tolv år som ombudsman har jag i fall av dålig förvaltning aldrig behövt be om handlingar med riktigt hemligt innehåll.
Mig veterligen finns det inga fall där en ombudsman läckt handlingar.
Principen måste dock vara att ombudsmannen har rätt att se handlingar.
Vi har haft vissa problem med tolkningen i denna fråga och vi har förlorat tid på båda sidor.
Prodi bad om en debatt om vitboken och detta är vad jag har försökt att sätta igång.
Det är mycket viktigt att vitboken diskuteras, eftersom den fortfarande har en vända kvar.
Jag hoppas på några konkreta förslag.
Jag kommer nu att gå in på kritiken om klagomålens låga antal, offentliggörandet av arbetet som utförs av ombudsmannens institutioners och de många klagomålen utanför mandatet.
För det första ligger våra mandat helt och hållet inom Europeiska unionen.
Medborgarna kan ha svårt att förstå detta när de stöter på problem med gemenskapslagstiftningen.
De går till parlamentets informationskontor eller kommissionens representationskontor, får vår blankett och klagar till oss.
Vi försöker att rätta till situationen.
Det är möjligt att detta begränsar antalet klagomål men antalet har ökat under årens lopp.
På frågan om offentliggörande av ombudsmannens arbete skulle jag vilja nämna att vi är mer kända än många nationella ombudsmän och parlamentsmedlemmarna kan definitivt göra mycket för att tala om för medborgarna om rätten att göra framställningar och rätten att klaga hos ombudsmannen.
Det är ju trots allt ni som möter européerna där ute.
Det är ni som har kontakt med allmänheten.
Om ni berättar för folket om möjligheterna kommer de att bli mycket mer kända.
Många av er har gjort detta och det är jag tacksam för.
Jag känner mig mycket hedrad att jag fick möjlighet att diskutera dessa frågor.
Jag är mycket tacksam för kommentarerna från de Palacio och alla ni som är här och jag tackar så mycket för ert arbete.
(Applåder)
