# ID: svediakorp-gov416944
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,022
# sentences: 69
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman, ärade kolleger!
Först och främst vill jag gratulera de föredragande och Söderman för deras arbete, vilket ger mig tillfälle att diskutera vissa institutionella frågor med er, ärade kolleger, som är viktiga för att Europeiska unionen skall fungera bra, frågor som har med medborgarna att göra, det är viktigt att unionens institutioner finns så närma medborgarna som möjligt.
Jag börjar med Bösch-betänkandet som handlar om Europeiska ombudsmannens årsrapport för verksamheten 2000.
Jag vill än en gång framföra kommissionens tack för det utmärkta arbete som Europeiska ombudsmannen gör, och naturligtvis ombudsmannen själv, herr Söderman, som är den som leder arbetet och i stor utsträckning är motorn och förklaringen till resultaten och de positiva konsekvenser som institutionen ombudsmannen har lett till, vilken - och vi säger detta klart och tydligt - de europeiska medborgarna lär känna alltmer för var dag.
Ombudsmannens arbetsuppgifter koncentreras på dålig förvaltning och kommissionen är måste förbättra sin förvaltning och kvaliteten på sina tjänster till förmån för medborgarna.
Ur denna synvinkel delar kommissionen den oro som föredraganden ger uttryck för, och särskilt behovet av att värna om ombudsmannen på bästa möjliga sätt och ge såväl ombudsmannen som utskottet för framställningar största möjliga resurser.
En aspekt av Bösch-betänkandet som särskilt påverkar oss (kommissionen) är den nödvändiga uppföljningen av de kritiska anmärkningarna.
Förra året skapade vi inom kommissionen ett nytt förfarande för att systematiskt undersöka de slutsatser som vi måste dra från de ärenden som tas upp av ombudsmannen.
Enligt min uppfattning är vi helt klart i färd med att förbättra analysering och antagande, och följaktligen samarbetet med ombudsmannen.
Tillåt mig ta upp två exempel för att illustrera denna uppföljning: för det första har kommissionen till följd av ombudsmannens initiativ gått med på att bevilja sökande tillgång till egna rättade prov från och med den 1 juli 2000.
Ärade kolleger, detta är inte bara tomma ord; vi talar om konkreta händelser.
Jag skulle vilja be en och annan av ledamöterna att se lite närmare på vad som verkligen görs.
Ärade kolleger, ni riktar stark kritik mot kommissionen.
Jag tycker att det är bra att man kritiserar kommissionen när den gör saker på fel sätt; men att kritisera kommissionens arbete för sakens skull, tjänar enligt min åsikt inget till, det är varken till hjälp för kommissionen eller institutionerna och inte heller för medborgarnas syn på Europa.
Man måste komma med kritik när vi förtjänar den.
Vi försöker förbättra oss i alla fallen och naturligtvis undersöker, analyserar och utvärderar vi alla ärenden och vi tar dem i beaktande.
Ett annat ärende som jag vill ta upp är uttrycksfrihet och avskaffande av åldersgränser vid anställningsförfaranden.
Kommissionen stöder politiskt dessa riktlinjer, men detta är frågor som går längre än våra egna befogenheter och som har med de andra institutionerna att göra.
Om man till exempel skall ändra åldersgränser vid anställningsförfaranden måste detta ske genom ett interinstitutionellt avtal.
Vi stöder detta, vi godtar det och vi är beredda att diskutera den här frågan med de andra institutionerna, men vi måste se om de är överens om att godta Södermans förslag, vilket vi naturligtvis stöder.
Jag kommer nu att koncentrera mig på Perrys betänkande om kodexen för god förvaltningssed.
Perry betonar att förvaltningskoder är av central betydelse för att säkerställa en service av hög kvalitet för de europeiska medborgarna.
Detta är viktiga åtgärder för att göra rätten till god förvaltning, som förutses i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, till en operativ vägledning för personalen vid de europeiska institutionerna.
Därför välkomnade kommissionen med stor tillfredsställelse den undersökning som ombudsmannen genomförde om existensen av sådana koder.
Vad mer är, kommissionen hade ett nära samarbete med Söderman under det att han utarbetade den kodex för god förvaltningssed som vi har här, i vilken en stor del - inte hundra procent, men naturligtvis många - av hans idéer och bidrag finns med.
Jag upprepar mitt tack till Söderman för att han alltid har en positiv inställning och för att han hela tiden försöker komma med förslag för att förbättra saker och ting.
Vi har helt och fullt tagit hänsyn till bestämmelserna i ombudsmannens förslag till kodexen bland de olika koder som har antagits av de europeiska institutionerna och organen.
Kommissionens kodex är förvisso den som står närmast den modell som ombudsmannen har föreslagit oss, inte bara när det gäller innehåll och rättslig karaktär, utan även vad gäller våra tjänstemän.
En sak vill jag säga er, ärade kolleger.
Vitboken om styrelseformerna i EU är mycket mer än en administrativ reform: låt oss inte blanda ihop saker och ting.
Den administrativa reformen har satts igång, det är kommissionär Kinnock som ansvarar för den, och man har redan gjort mycket positiva framsteg på det området - och ni har hittills varit överens med kommissionen om denna bedömning.
Vi måste slutföra detta.
Kinnock arbetar mycket grundligt med detta.
Men det är en sak och goda styrelseformer är en annan.
Vitboken om styrelseformerna i EU är mycket mer än en administrativ reform, det är en översikt som syftar till att belysa hur man skall samla, närma och integrera olika faktorer på ett bättre sätt i ansvarsfördelningskedjan i vårt komplicerade samhälle.
Det är inte bara Europeiska unionens institutioner som ställs inför detta problem, utan alla våra länder, alla avancerade demokratier.
Vi har ett samhälle som blir mer komplicerat för var dag med tekniska medel som blir alltmer verkliga och som förbättrar informationsflödet i hög grad, vilket i sin tur öppnar nya möjligheter, och där dessutom även organisationsformerna för unionsmedborgarskapet blir alltmer komplicerade för var dag.
Det är där som vitbokens betydelse ligger: hur allt detta skall räknas in i det europeiska institutionella systemet.
Detta är mycket mer än en administrativ reform.
Följaktligen får vi inte blanda ihop den administrativa reformen med den vitbok om styrelseformerna som kommissionen är i färd med att utarbeta under ledning av ordförande Prodi.
Liksom Perry och Söderman beklagar kommissionen djupt - och detta vill jag säga mycket klart till Perry - att det finns ett flertal koder som har olika rättslig karaktär.
Detta bidrar varken till rättslig samstämmighet eller klarhet.
Innan man går vidare måste man emellertid beakta att det är nödvändigt att, som det begärs i Perrys betänkande, se om det är tillräckligt med de koder för god förvaltningssed som nyligen har verkställts eller antagits eller nyligen har antagits - kommissionen antog sin kodex för tio månader sedan, rådet antogs sin i juli i år, precis innan sommaruppehållet - och följaktligen är det enligt vår åsikt ännu allt för tidigt att dra slutsatser om dessa nya koder för god förvaltningssed fungerar.
I det här sammanhanget kommer vi redan vid årsslutet att börja utarbeta en rapport, framförallt när det gäller kommissionens egen kodex för god förvaltningssed, som då kommer att ha tillämpats i ett år.
När vi förfogar över tillräckligt med information kommer kommissionen att kunna överväga om vi verkligen skall börja förbereda ett lagstiftningsförslag om en horisontell förordning eller inte.
För att kunna göra det måste vi förfoga över mer information, och därför kommer vi inte att ta ställning i den här frågan för närvarande.
När det gäller Almeida Garretts betänkande vill jag säga att det otvivelaktigt är det mest känsliga ur institutionell synvinkel.
Emellertid blir mitt inlägg om detta betänkande kort, eftersom kommissionen enligt artikel 195 i fördraget endast har befogenhet att avge yttranden - som dessutom inte är förpliktigande.
Men jag anser att det är viktigt att klargöra vår åsikt i den här frågan.
Först och främst vill jag gratulera Almeida Garrett till hennes fantastiska arbete.
Jag har dessutom haft tillfälle att uttala mig i den här frågan i utskottet för konstitutionella frågor och har då betonat att den nuvarande stadgan fungerar väl.
Kommissionen har handlagt de undersökningar som ombudsmannen har tagit initiativ till - ett exempel på det är kodexen för god förvaltningssed som jag just nämnde - och mer allmänt svarar kommissionen på ett konstruktivt sätt och jag tackar Söderman som har pekat på detta - och vi har följt ombudsmannens tidsfrister för begäran om information.
Utskottet för konstitutionella frågor föreslår tre ändringar.
När det gäller att ta bort undantaget för sekretesskäl för tillgång till handlingar har jag redan vid tidigare tillfällen påtalat att kommissionen aldrig har begagnat sig av detta undantag vid de tjugo tillfällen som ombudsmannen har begärt tillgång till handlingar.
Det är sant att vi å ena sidan skulle kunna falla för frestelsen att vända kappan efter vinden och godta den position som utskottet för konstitutionella frågor har antagit, men å andra sidan är det inte mer än rätt att vi frågar oss om det verkligen är absolut nödvändigt att ändra denna punkt, eftersom allt har fungerat bra hittills.
Vi måste på grund av kommissionens roll och den typ av frågor som behandlas för närvarande visa prov på aktsamhet i alla ärenden som rör känsliga frågor, vilka kommer att bli alltmer varierade och känsliga allteftersom att arbetet med uppbyggandet av Europa framskrider.
Vi kan även stöta på problem med regeringarna i unionens medlemsstater.
Europeiska unionens struktur som grundas på tre pelare gör att kommissionens funktion och även Europaparlamentets roll varierar beroende på vilken pelare det handlar om.
På grund av detta kommer kommissionen att behandla dessa frågor mer detaljerat i det yttrande som vi kommer att avge och som vi inom kort kommer att översända till parlamentet, när parlamentet antar en slutgiltig ståndpunkt om den antagna texten.
När det gäller avskaffandet av den princip enligt vilken tjänstemännen skall avlägga vittnesmål på sin förvaltnings vägnar, är inte kommissionen helt säker på var den står, men vi anser att det är viktigt att tjänstemännen inte bara uttalar sig för egen del, utan att de presenterar och förklarar det ärende som de har ansvar för.
När det gäller de övriga, bör de följa de skyldigheter som finns i deras stadgar.
Vad jag verkligen vill betona är att jag som gammal parlamentariker, förutom att jag är ledamot av kommissionen, fullständigt håller med föredraganden Almeida Garrett angående skillnader när det gäller det politiska och det administrativa ansvaret och när det gäller Europaparlamentets befogenheter i politiska frågor, som är det ansvar som vi kommissionärer har, och inte bara vi, utan även ledamöter av andra institutioner.
När det gäller de dokument som härrör från en medlemsstat är det lämpligt, som jag sade tidigare, att de är sammanhängande med den nya förordningen 1049 / 2001 (EG) om allmänhetens tillgång till handlingar.
Principen att anhålla om förhandsgodkännande från medlemsstaten tas upp i artikel 4.5 i förordningen samt i ramavtalet med parlamentet.
Förklaring 35, som är bifogad den slutliga versionen av Amsterdamfördraget går i samma riktning.
Herr talman, avslutningsvis upprepar jag mina gratulationer till alla de föredragande och jag tackar Söderman för hans enormt konstruktiva arbete som är till stor hjälp för oss, eftersom kritik naturligtvis - och detta skall vi vara väl medvetna om - är en sporre för att vi skall förbättra oss varje dag och dessutom tillför kritik nya lösningar.
Vi har redan gått framåt när det gäller kodexen för god förvaltningssed, i frågan om överträdelseförfaranden och när det gäller tjänstemännens frihet, bland annat.
Här vill jag säga er, ärade ledamöter, att man kan kritisera många saker, det finns ingenting som är perfekt, men när vi går djupare än så och framför kritik utan grunder, kan kritiken till och med förlora sitt inneboende värde, eller åtminstone försvagas.
