# ID: svediakorp-gov416937
# author: Martin, Hans-Peter (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 310
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det kan se ut som en kamp om ett litet avsnitt någonstans i Europeiska unionens stora fördragsverk.
Men jag anser att det vi ägnar oss åt är en mycket fundamental fråga, mer än enbart en kulturell motsättning.
Det visar sig återigen att världen inte har klarat av att låta upplysningens principer, såsom dessa har fått tillträde till amerikansk rättspraxis genom den amerikanska författningen och Freedom of Information Act, komma hit till Europa, eftersom upplysningen tyvärr gjorde halt inför den franska förvaltningstraditionen.
Så upplever man också inläggen från de olika talarna.
Det känns bittert att behöva uppleva att Europeiska unionen nu återigen befinner sig där den var redan den 17 december 1992 med förslaget om en ombudsman.
Men det är åtminstone där vi är, och jag tror att vi kan vinna den här gången.
När det klagas så mycket på att medborgarna har problem med EU: s institutioner, då har det i grund och botten att göra med att saker och ting fortfarande förtigs och hemlighålls.
Det som nu föreslås i Garrett-betänkandet, som man enligt min åsikt bara kan stödja, är enbart ett första steg.
Till att börja med borde det vara ombudsmannen som får tillgång till alla dokument, och sedan även medborgarna själva.
Vi behöver här absolut en omvänd bevisbörda, jag skulle till och med vilja kräva av ombudsmannen att han i framtiden talar om för oss vilka dokument han under åberopande av sekretessbestämmelser ändå inte får, och att vi genom denna omvända bevisbörda hamnar i en situation där vi faktiskt kan uppleva demokrati och om möjligt får tillgång till alla dokument och även offentliga rådsmöten.
För jag är fast övertygad om att det inte kan finnas någon demokrati utan öppenhet.
(Applåder)
