# ID: svediakorp-gov416935
# author: Gollnisch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 289
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Först vill jag säga ett par ord om den föreslagna ändringen av artikel 3 i ombudsmannens stadga, jag vill ta upp Garretts betänkande.
Att göra alla hemliga handlingar från en medlemsstat tillgängliga utan att denna medlemsstat ger sitt samtycke syns oss vara ett mycket vanskligt prejudikat, även när det rör sig om dokument som behandlar diplomatiska spörsmål och försvarsfrågor, framför allt om denna ändring i någon mån påtvingas medlemsstaterna.
Om denna åtgärd antas kommer den givetvis få den snedvridna effekten att medlemsstaterna frestas att hålla inne med hemliga handlingar, i stället för att skicka dem till något av gemenskapens organ och det är skälet till att min grupp inte kan ställa sig bakom detta förslag.
När det nu gäller Bösch-betänkandet kan vi inte helt instämma i Böschs optimistiska analys av den europeiske ombudsmannens verksamhet.
Visst verkar det arbete som Södermans avdelningar utför helt enastående mot bakgrund av de blygsamma medel man förfogar över.
Men att drygt 1 700 klagomål inkom under 2000, och endast 297 av dessa förklarades tillåtliga, är inte något bevis på god förvaltning hos EU: s institutioner.
Det visar framför allt på den bristande informationen till medborgarna om deras möjligheter att försvara sig mot vissa aspekter av EU-byråkratin i Bryssel.
När det gäller innehållet i de klagomål som ingivits och som i första hand riktar sig mot kommissionen, tycker vi att de är symtomatiska.
I huvudsak handlar klagomålen om nekad information, bristande insyn, betalningsförseningar, maktmissbruk, orättvisor och till och med diskriminering.
Det är med dessa klagomål i minnet som jag tycker att vi skall fortsätta begrunda dessa frågor.
