# ID: svediakorp-gov416929
# author: Sbarbati (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 310
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Först och främst vill jag gratulera ombudsmannen som har bedrivit sin verksamhet på ett ytterst kompetent sätt liksom - och framför allt - till försvar för alla unionens medborgares rättigheter.
Ett speciellt tack går till Almeida Garrett, som med stor skicklighet har underbyggt sin ståndpunkt och även har lyckats hitta en intelligent medelväg.
Som alltid går samhället framåt och lagarna kommer senare i den ibland snabba utvecklingen, varför det finns en eftersläpning i lagstiftningen jämfört med praxis.
Därför tycker jag att ombudsmannen gjorde rätt i att föreslå en ändring av artikel 3 i stadgan, som tillkom under 90-talet.
Liksom andra i utskottet för framställningar ansåg jag dock att begäran om en ändring i artikel 3 gick för långt, särskilt när det gällde tvånget att vittna också för ledamöterna i gemenskapens institutioner.
Detta eftersom det finns svårigheter och skillnader, också rättsliga sådana, mellan kontrollen över administrativa rutiner och kontrollen över institutionernas ledamöters politiska handlingar.
Vi måste därför skapa en större jämvikt, även om det inte fanns någon önskan att bromsa något som skulle kunna vara en undersökande verksamhet, för att skapa tydlighet och framför allt försvara den närhet och den insyn som är grundpelare i unionsfördragen.
Jag anser att den lösning som har antagits, med en delöversyn som också ombudsmannen bidrog till med sitt senaste brev, i vilket han godtar föredragande Garretts och kommissionärens ståndpunkter, är det bästa vi kunde åstadkomma.
I framtiden kan vi gå vidare på lämpligt sätt, med respekt för gemenskapens regelverk, och göra en mer systematisk och mer juridiskt korrekt översyn av denna stadga.
Principerna om närhet och insyn skall alltid känneteckna de korta avstånd mellan de europeiska medborgarna och gemenskapens institutioner som vi förhoppningsvis kan bibehålla.
