# ID: svediakorp-gov416925
# author: Söderman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,168
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman! 1993 fastställde Maastrichtfördraget att det skulle vara en europeisk medborgerlig rättighet att göra en framställning till Europaparlamentet och att lämna klagomål till Europeiska ombudsmannen.
Vid toppmötet i Nice i december 2000 blev dessa rättigheter inskrivna i stadgan om grundläggande rättigheter.
De betänkanden och resolutioner som Europaparlamentet diskuterar i dag rör det nuvarande läget av dessa väsentliga konstitutionella rättigheter som europeiska medborgare har.
Jag är tacksam för möjligheten att medverka i denna viktiga debatt, som är en hjärtpunkt för europeiskt medborgarskap.
Innan jag kommenterar några av betänkandena skulle jag vilja tacka kommissionären Loyola de Palacio för att hon fortsätter att säkerställa att kommissionen respekterar tidsgränserna för svar på ombudsmannens frågor och tillhandahåller fullständiga och noggranna svar.
Detta goda samarbete är nödvändigt för att säkerställa att ombudsmannen snabbt och effektivt kan ta itu med klagomål och därigenom fullfölja sitt uppdrag att stärka förbindelserna mellan medborgarna och gemenskapens institutioner och organ.
Jag skulle i dag också vilja lovorda Jean-Claude Eeckhouts arbete.
Han kommer snart att avgå från sin post i kommissionens generalsekretariat där han arbetar med bland annat förbindelserna mellan kommissionen och Europeiska ombudsmannen.
Han är för mig en mönsterämbetsman.
Han är hängiven inte bara de europeiska idealen utan också det hårda praktiska arbetet med att förbättra förvaltningen till fördel för medborgarna.
(Applåder) Jag vänder mig nu till kodexen för god förvaltningssed och gratulerar Roy Perry till hans utmärkta betänkande.
Det är passande att Perry är föredragande, eftersom det var han som först lanserade idén om en sådan kodex för några år sedan, i betänkandet från utskottet för framställningar om dess verksamhet 1996-1997.
Jean-Maurice Dehousse, föredragande för utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden, har också spelat en viktig roll.
Han har betonat att kodexen bör ha en fast rättslig grund och har föreslagit ett sätt att uppnå detta i praktiken.
Jag hoppas att detta betänkande kommer att följas av en snabbt antagen reglering.
Nicestadgan inbegriper god förvaltningssed som en av medborgarskapets grundläggande rättigheter.
Jag kan inte förstå varför någon skulle motsätta sig tanken på en gemenskapslagstiftning som ger medborgarna lika hög rättssäkerhet gentemot den europeiska förvaltningen som nationella lagar redan ger gentemot medlemsländernas förvaltning.
Betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor angående stadgan för den Europeiska ombudsmannen är ovanlig eftersom fördraget gör Europaparlamentet till lagstiftare och ger det också initiativrätt.
Rådets roll är begränsad till att godkänna parlamentets text genom kvalificerad majoritet medan kommissionen avger ett yttrande.
Jag skulle vilja tacka den föredragande, Teresa Almeida Garrett, för det principfasta synsätt hon har anammat i den lagstiftande processen.
Utkastet till den ursprungliga stadgan skrevs, som hon har betonat, för nästan tio år sedan.
Dess bestämmelser avseende dokumentkontroll och vittnesförhör behöver uppdateras i ljuset av större tonvikt på administrativ öppenhet och behovet av att få allmänhetens förtroende samt att gynna en modern förvaltningskultur på gemenskapsnivå.
Ni har också betänkandet från utskottet för framställningar angående Europeiska ombudsmannens årsrapport om verksamheten 2000 framför er.
Jag gratulerar föredraganden Bösch för hans utmärkta och konstruktiva betänkande, som med all rätt fokuserar på vikten av att tjäna de europeiska medborgarna på ett effektivt sätt.
Jag håller till fullo med den föredragande om att ombudsmannen bör ta itu med klagomålen så fort som möjligt.
I detta syfte har vi fortsatt våra ansträngningar att eliminera onödiga förseningar genom att insistera på att institutionerna och organen respekterar tidsgränserna för att svara på klagomålen och genom att förbättra vår egen effektivitet.
Vi har gjort framsteg i strävan att uppnå målen för vår interna hantering för att kunna bekräfta mottagandet av klagomål inom en vecka, besluta om de är antagningsbara inom en månad och avsluta undersökningarna inom ett år.
I slutet av augusti förra året fanns 65 oavslutade fall som var mer än ett år gamla.
I augusti 2001 var motsvarande siffra 25 fall.
Av dessa är ett fortfarande öppet, eftersom vi har lämnat in en särskild rapport till Europaparlamentet.
I fem andra fall anger stadgan att den aktuella institutionen har ytterligare tre månader på sig att lägga fram ett detaljerat yttrande.
Böschs betänkande rör även de problem som utskottet för framställningar har stött på för att skaffa den information som är nödvändig för att effektivt behandla medborgarnas framställningar.
Ett exempel på sådana problem är fallet med framställningen rörande regleringen av Lloyds försäkringsmarknad.
Enligt min uppfattning skulle det effektivaste sättet för att förbättra situationen kunna vara att förstärka samarbetet mellan ombudsmannen och utskottet för framställningar, särskilt i anslutning till framställningar om medlemsländernas överträdelser av gemenskapslagstiftningen där kommissionen spelar en viktig roll genom det så kallade artikel 226-förfarandet.
Vi skulle kunna vara beredda att hantera förberedelserna av sådana fall på ett professionellt sätt och därigenom underlätta arbetet för utskottet för framställningar.
Jag å min sida är beredd att inleda diskussioner med utskottet och Europaparlamentets förvaltning för att åstadkomma detta.
Sammanfattningsvis, herr talman, skall jag kort kommentera kommissionens nyligen offentliggjorda vitbok om styrelseformer.
Vitboken innehåller mycket prat men få konkreta förslag till åtgärder till gagn för medborgarna.
Det skulle kunna ha innehållit fasta åtaganden för att: föreslå en lag för god förvaltningssed, säkerställa rättssäkerhet och EU: s förvaltnings respekt för medborgarna; reformera det sätt som kommissionen verkar som fördragets väktare för att göra förfarandet öppet, rättvist och begripligt; råda ämbetsmän att använda sin yttrandefrihet för att främja debatt och hjälpa till att fästa medborgarnas uppmärksamhet på europeiska frågor; förstärka servicen med juridisk rådgivning för medborgarna vid kommissionens representationer och därigenom gynna den korrekta tillämpningen av gemenskapslagstiftningen.
Men det gör den inte.
Jag är rädd att kommissionen verkar ha glömt bort det europeiska medborgarskapet.
Denna försummelse illustreras i en broschyr som kommissionen nyligen gett ut som heter Vem är vem inom Europeiska unionen.
I broschyren nämns stadgan om grundläggande rättigheter och det faktum att Europaparlamentet utövar demokratisk kontroll över kommissionens verksamheter.
Emellertid finns det ingen hänvisning till medborgarskap eller till rätten att göra framställningar till Europaparlamentet eller att lämna klagomål till den Europeiska ombudsmannen, något som Nicestadgan inkluderar som grundläggande rättigheter för europeiskt medborgarskap.
Jag skulle vilja återkalla den nuvarande kommissionen till arbetet med att göra europeiskt medborgarskap verkligt.
Det är det enda sättet att vinna medborgarnas förtroende, som i dag tycks mer förlorat än någonsin förut.
Medborgarskap kanske är mindre modernt än det mer teknokratiklingande " förvaltning " men det finns inga tekniska lösningar för den djupa klyftan mellan de styrande och styrda i Europa.
Denna klyfta uppdagades inte bara genom den irländska folkomröstningen utan genom alla andra folkomröstningar om Europa det senaste decenniet och även genom händelserna i Göteborg.
Den kan bara långsamt överbryggas, genom att utveckla europeiskt medborgarskap på ett ärligt, rättvist och hederligt sätt.
(Applåder)
