# ID: svediakorp-gov416910
# author: Korhola (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 406
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Polemiken om huruvida blodgivning skall vara avgiftsbelagt, vilken behandlas i samband med kollega Nisticòs förträffliga betänkande, är en flerdimensionell, etisk och praktisk fråga och mycket allvarligare än vad man kunde tro av diskussionen att döma.
Tillsammans med kollegan Grossetête gav jag ett ändringsförslag om avgiftsfri blodgivning, och utskottet godkände det.
Jag vädjar till kollegerna att denna ståndpunkt även nu bibehålls.
Flera patient- och tjänstemannakretsar har vädjat till parlamentet att vi inte borde tillåta en kommersialisering av blodgivningen.
För det första är det fråga om en säkerhetsrisk.
Ett tillåtande av betalningssystem ändrar givarmaterialet och ökar risken som helhet: Jämförelsestudier visar att hälsotillståndet hos givare som fått betalt är svagare.
Här har man betonat vikten av test, och vackert så.
Men när det till exempel gäller hiv har sjukdomen en viss dold fas, då viruset ännu inte framkommer av testet.
Det är också fråga om en etisk risk.
Jag vill poängtera att vi även har ansvar för hur resten av världen kopierar vår praxis.
Om vi godkänner det att man idkar handel med delar av människokroppen, blod, måste man beakta att utvecklingsländerna följer Europas exempel.
Detta kommer att leda till exploatering, men även ökade risker.
Vi känner redan till ett fall i Kina där det uppstod en total blodgivningskatastrof, när man betalade blodgivarna för deras förhållanden enorma summor.
I Österrike är 200 shilling åt givaren en symbolisk inkomst, men i Östeuropa är den betydande.
Är det verkligen detta vi vill för andras och egen del?
För det tredje är det fråga om en risk att göra sig skyldig till inkonsekvens.
Många EU-länder har undertecknat bioteknikkonventionen (Convention of the human rights and biomedicine), vilken entydigt förbjuder kommersiellt utnyttjande av människokroppen och delar därav, inklusive blod.
Jag bestrider inte behovet av plasma, och bristen är en realitet.
Det är dock förnuftsmässigt oärligt att genom att utgå från plasmabristen öppna hela detta område för marknadskrafterna.
Ändringsförslag 17 garanterar dock i tillräcklig grad möjlighet att ersätta kostnaderna för plasmadonation, förlorad arbetstid samt resekostnader.
Samtidigt vill jag be om stöd av kollegerna för det muntliga ändringsförslag som jag kommer att ge till ändringsförslag 43.
Det skulle tillåta möjligheter till undantag i de fall där plasmabristen verkligen är ett oöverkomligt problem.
