# ID: svediakorp-gov416907
# author: Stihler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 408
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Säkerheten och kvaliteten hos blodprodukter har aldrig varit viktigare.
Varje vecka hör vi inom EU historia efter historia om denna fråga.
Jag tror att varje parlamentsledamot vill känna sig trygg med vetskapen om att det finns en säkerhets- och kunskapsnivå hos blod och blodprodukter genom hela transfusionsprocessen i medlemsstaterna.
För våra medborgare innebär det att man i den olyckliga situationen där man till exempel har råkat ut för en olycka på semestern och behöver få en blodtransfusion, kan garantera att kvaliteten och säkerheten är densamma, vare sig det är på en grekisk eller en skotsk ö.
Som vi alla vet har de huvudsakliga skillnaderna mellan medlemsstaterna gällt frågan om blodprodukter med och utan ersättning.
Jag anser att det alternativ som vore att föredra är att blod skall ges frivilligt.
Som European Blood Alliance anger, betraktas givning av blod och blodprodukter som är frivillig och ersättningslös som en gåva från friska medborgare till dem som är i behov av blod.
Men vad som är ännu viktigare är att människokroppen och dess delar inte får utgöra en källa till ekonomisk vinning enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Vi har som parlament, och inom institutionerna genomgående förespråkat frivillig givning utan ersättning.
Bevis visar att förekomsten av virus och sjukdomar som kan överföras via blodet är högre hos de blodgivare som får ersättning än hos dem som donerar utan ersättning.
Det finns dock en fråga som jag skulle vilja betona.
Det är ändringsförslag 43.
I Skottland och England har vi ett specifikt förhållande med Creutzfeldt-Jakobs sjukdom.
Många personer som lider av blödarsjuka och personer med immunsjukdomar är beroende av blodprodukter från USA, eftersom vi i Skottland och England inte längre använder plasma från brittiska blodgivare för att framställa blodprodukter på grund av Creutzfeldt-Jakobs sjukdom, och i stället förlitar oss till import av plasma från USA.
Det muntliga ändringsförslag som Korhola förespråkar till ändringsförslag 43 välkomnas innerligt.
Jag hoppas att ledamöterna kommer att stödja det i morgon.
Sammanfattningsvis är säkerheten, kvaliteten och standarden hos blod och blodprodukter en viktig fråga som vi måste få ordning på.
Vid andra behandlingen kanske föredraganden kan anordna ett tillfälle utanför kammaren för ledamöterna att ge blod.
Som ledamöter borde vi trots allt föregå med gott exempel.
Att ge blod är en positiv handling som medborgare.
