# ID: svediakorp-gov416902
# author: Oomen-Ruijten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 354
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
En väl fungerande och alltså säker blodförsörjning är av stor vikt för den europeiska medborgarens hälsa.
Således välkomnar jag det här direktivet som anger kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, bearbetning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter.
Det är mig ett nöje att framföra mina komplimanger till herr Nisticò för hans betänkande och för det sätt på vilket han har förbättrat lagförslagets struktur.
På en punkt är jag emellertid oense med honom.
Jag anser - i likhet med Nisticò för övrigt - att det finns två viktiga principer som vi i Europa bör hålla fast vid och som jag alltid har förespråkat i debatter, här i kammaren sedan 1989 och dessförinnan i Nederländerna.
Vilka är de principerna?
Vid sidan om självförsörjning inom unionen är det det frivilliga och obetalda tillhandahållandet av blod och blodprodukter.
Herr talman!
Ändringsförslagen visar att det i fråga om det kostnadsfria tillhandahållandet vore en god idé att ge blodgivaren en viss ersättning för besväret.
Under senare tid har man framför allt talat mycket om för-att-inte-principen.
Jag har några kommentarer vad den saken beträffar.
Först och främst kommer säkerheten för blod och blodprodukter för min del i första hand.
Det får man inte glömma.
Frivilliga och obetalda donationer är en fråga om säkerhet och inte endast ett dåd av mänsklig godhet.
Säkerheten för kostnadsfritt erhållet blod är i jämförelse med på annat vis genomförda donationer större - och det är vetenskapligt påvisat i olika länder och inte bara i mitt eget.
Skulle det uppstå en brist på vissa produkter som man exempelvis behöver för hemofilipatienter, så finns det absolut inget som förhindrar att åtgärda bristen med import av annat blod.
Herr talman!
Börjar man tumma på den här principen så kommer det att ha en störande effekt på de offentliga blodbanker som vi har i ett antal medlemsstater.
Därför anser jag, tyvärr herr Nisticò, att den kompromiss som ni har utarbetat i allt för hög grad knyter an till principen.
.
