# ID: svediakorp-gov416888
# author: Andria (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 645
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, herr kommissionär, ärade kolleger!
Det förslag till betänkande som jag lägger fram inför er utgår från rådets förslag till förordning 1969 / 88 om ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaternas betalningsbalans.
Fördraget anger i artikel 119 att vid fall av svårigheter eller också enbart vid hot om svårigheter som kan drabba betalningsbalanserna, skall rådet besluta om " ömsesidigt bistånd " för att undvika störningar i den gemensamma markandens funktion.
Denna mekanism kan aktiveras av rådet efter ett initiativ från medlemsstaten som har hamnat i svårigheter eller efter ett initiativ från kommissionen.
Åtminstone när det gäller den strategi som det syftar till, skall detta institut framför allt utmärkas av snabbhet när det gäller ingripanden och, som en reaktion på det lån som erhålls, när det gäller införandet av alla de ekonomiskpolitiska åtgärder som är avsedda att åter stabilisera en hållbar situation vad gäller betalningsbalansen.
Från det datum när mekanismen trädde i kraft - den 25 juni 1988 - har den inte använts mycket.
Den har bara använts två gånger, 1991 för att medge ett lån på 2,2 miljarder euro, av vilka enbart en miljard betalades ut, och 1993 för ett lån på 8 miljarder euro, av vilka enbart de första andelarna betalades ut.
Det verkar omedelbart stå klart att många av de europeiska möjligheter som erbjuds medlemsstaterna inte användas fullt ut.
Detta gäller som bekant bland annat det bristfälliga utnyttjandet av strukturfonderna från vissa medlemsstaters sida.
Det kanske skulle vara lämpligt med en effektivare information för att uppmuntra och medvetandegöra olika aktörer så att man på ett bättre sätt utnyttjar de möjligheter som erbjuds.
Om vi så återgår till förslaget till betänkande, så måste jag peka på att efter de slutsatser som antogs av Ekofin-rådet den 13 oktober 1997 och i enlighet med artikel 12 i den gällande förordningen lade kommissionen fram en rapport om bevarandet av det instrumentet för rådet och parlamentet.
I sammanhanget kan nämnas att detta beror på det faktum att eftersom staterna enbart har möjlighet att utnyttja denna mekanism i undantagsfall, så skulle den möjligheten kunna uppkomma upprepade gånger i och med utvidgningen.
Men under alla omständigheter har man ansett det vara lämpligt att minska maximibeloppet från 16 till 12 miljarder euro - ändringsförslag 2, skäl 8; rådet fattar beslut efter att ha rådfrågat även Europaparlamentet - ändringsförslag 3, artikel 9 - och undersöker vartannat år, inte vart tredje - ändringsförslag 4, artikel 11 - om mekanismen behöver anpassas.
Det finns med andra ord en möjlighet att genomföra successiva justeringar även av det maximibelopp som angetts.
Vi är också positiva till ändringsförslaget från budgetutskottet - ändringsförslag 1, skäl 6a (ny) - om inrättandet av en skyddsmekanism mot potentiella risker för insolvens och tillhörande garantikrav.
Om sanningen skall fram är detta en möjlighet som vi anser vara tämligen avlägsen.
I och med utvidgningen har de nytillkommande staterna gjort avsevärda ansträngningar för att få ordning på sina redovisningssystem och sina betalningsbalanser.
Gemenskapsbudgeten verkar vara skyddad vad gäller lån som beviljats till tredje land av garantifonden.
Detta kan betraktas som en analog mekanism men med mindre ekonomiska åtaganden även i samband med finansiering av länder med undantag.
Slutsatserna är som följer: för det första garanteras de lån som getts direkt till 100 procent av gemenskapsbudgeten; för det andra täcks risken för inställda betalningar, en risk som aldrig kan uteslutas, med en lämplig skyddsmekanism; för det tredje borde det instrument som skapas ges en bättre och vidare tillämpning i och med den europeiska utvidgningen; för det fjärde och sista administreras lånen av ECB, som ersätter kommissionen som tidigare hade denna uppgift.
