# ID: svediakorp-gov416882
# author: Kauppi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 383
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det finns en allmän enighet om att vi uppenbarligen behöver någon slags reform av konkurrensreglerna, och särskilt när det gäller deras praktiska genomförande.
Förordning 1017 har tillämpats med endast små ändringar sedan 1960-talet.
Det är därför förståeligt att den fortsatta tillämpningen av denna förordning i dess nuvarande utformning inte längre är förenlig med en effektiv kontroll av konkurrensen.
Vi måste tjäna våra konsumenter och företag bättre med fullt moderna tillämpningsregler.
Enligt min åsikt har EG: s konkurrenslagstiftning, inom en 30-årsperiod av tillämpning, uppnått en nivå där decentralisering inte bara är möjligt, utan också närmast nödvändigt.
Vi är alla medvetna om arbetsbördan för GD konkurrens, och vi förstår att vi måste göra något för att minska den, eller drastiskt öka resurserna i Bryssel.
Samtidigt hör vi våra väljare påminna oss om hur vi bör respektera subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen, och att vi bör undvika att centralisera allt beslutsfattande till Bryssels byråkrater.
När det gäller den frågan håller jag inte alls med Titford.
Med den förestående reformen kan vi uppnå många av våra mål.
Avskaffandet av det nuvarande systemet med information i förväg bör vara till fördel för företagen och göra mer resurser tillgängliga för kommissionen, så att den kan inrikta sig på allvarligare överträdelser.
Information i förväg bör inte ersättas med ett betungande registreringssystem.
Övergången till ett nytt system kommer dock inte att vara någon enkel uppgift.
Det är av största vikt att se till att konkurrensfrågorna inom EU behandlas lika i alla medlemsstater.
Det finns många detaljerade situationer där rättssäkerhet kan vara en fara.
Personligen är jag, och många av mina kolleger från mindre medlemsstater oroade när det gäller definitionerna för dominerande ställning på marknaden.
Företag från medlemsstaterna - särskilt de mindre medlemsstaterna - borde ha lika rättigheter att växa på den inre marknaden och att uppnå en strategisk ställning för att konkurrera med globala rivaler.
Kommissionens beslut att säga nej till sammanslagningen mellan Volvo och Scania var ett exempel på en situation där den behöriga marknadsdefinitionen kanske var för smal.
Kommissionen bör inte förklara att en marknad är nationell eller regional om det finns tydliga bevis för att så inte är fallet.
