# ID: svediakorp-gov416876
# author: Berenguer Fuster (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 879
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tror att jag fått ytterligare tid att tala tack vare att en i min grupp avstått.
Jag kommer dock inte att använda mig av hela tiden.
Herr talman!
Föredraganden, Evans som jag lyckönskar för detta betänkande, hade verkligen rätt när han sade att detta är en mycket viktig fråga, även om det också är sant att de frågor som hör till reformen av förfarandet i konkurrensfrågor inte drar till sig medborgarnas intresse, trots all den betydelse de kan ha för den ekonomiska världen.
Men personligen måste jag erkänna att det ger mig personligen en mycket särskild tillfredsställelse att få vara med och förändra konkurrensreglerna.
Även om mitt deltagande är en mycket liten del i processen att avskaffa förordning 17 från 1962, som jag fört en långvarig kamp mot och som jag många gånger skrivit mycket kritiskt om, så måste jag erkänna att det känns oerhört tillfredsställande.
Men nu när det är dags för begravning, och begravd bör den vara, av denna norm som jag alltid ansett vara olycklig bör vi kanske i detta ögonblick med den respekt man skall ha för de döda, göra den lite rättvisa och erkänna vad som varit bra med den under den tid den funnits till.
Det fanns en anledning till förordning 17 då den antogs 1962.
Då började tillämpningen av gemenskapens konkurrenslagstiftning se dagens ljus, vilket kunde rättfärdiga en centralisering av makten i kommissionen, för en gemenskap på sex länder med mindre än 200 miljoner invånare.
Men problemet med förordning 17 var varken att utarbeta den eller de regler som fastställdes vid utarbetandet.
Problemet har varit att upprätthålla den under nästan fyrtio år då omständigheterna förändrats i grunden.
Alla som kom i kontakt med kommissionens konkurrensförfaranden var medvetna om den otillfredsställelse som tillämpningen av dessa innebar.
Slutligen och lyckligtvis har kommissionen valt att ge upp inför det uppenbara och inleda ett upphävande av denna förordning för att ersätta den med en aktuellare reglering, i linje med vitboken om en reformeringen av gemenskapens konkurrensregler.
I betänkandet som utarbetades om vitboken uttalade sig detta parlament positivt även om det är sant att det i vissa fall skedde med vissa nyanser.
Dessa nyanser berodde kanske på vissa ledamöters förbehåll från något land som på ett betydande sätt påverkat utarbetandet av det nationella systemet och som i betydande grad påverkat det som varit regleringen av förfarandet.
Naturligtvis delade jag inte dessa förbehåll.
Jag anser att de nya inriktningarna i gemenskapens konkurrenslagstiftning inte bara utgör ett mycket bra arbete för att modernisera denna gemenskapsrätt utan också ett arbete som gått i helt rätt riktning.
I dag har vi ett förslag till regeltext som till stor del uppfyller det som föreslagits i vitboken.
Den tar också på sätt och vis upp några av de iakttagelser som detta parlament då tog upp.
Det är sant att förslaget till förordning förvånar oss i vissa aspekter med ytterligheter som inte fanns med i vitboken.
Rent konkret talar jag om det som fastställs i artikel 7 om möjligheten att vidta åtgärder av strukturell natur som en konsekvens av ett beslut med anledning av en överträdelse.
Det handlar varken mer eller mindre om att anta åtgärder som delning av företag och företagssammanslutningar, särskilt de som missbrukat sin dominerande ställning.
Dessa åtgärder är som ledamöterna vet vanliga i amerikansk rätt.
Så var fallet med Microsoft och det berömda med de sju systrarna, splittringen av oljebolaget Rockefeller.
Dessa möjligheter är verkliga nyheter i den europeiska rätten.
Jag stöder fullständigt denna åtgärd och de nyanser som införts genom ändringsförslag i detta parlament utgör bara ett uttryck för denna önskan att denna möjlighet skall användas med försiktighet, vilket kommissionen naturligtvis kommer att göra.
Det kanske är sant att kommissionens förslag i andra delar inte helt och hållet är i samklang med vad som en gång antogs av Europaparlamentet.
Parlamentet uttalade sig för ett verkligt regelförslag som skulle reglera de logiska principerna i alla processregler, även om det bara skulle innebära att innefatta den tillämpning generaldirektoratet för konkurrens använt sig av under de nästan fyrtio åren.
På så sätt är kommissionens förslag blygsammare än i andra delar, men om man antar de ändringsförslag som finns i Evans betänkande, eller de som denna parlamentariska grupp fortfarande fasthåller, skulle denna brist kunna rättas till.
Det finns andra punkter i vilka tillfredsställelsen kanske inte är fullständig.
Det är sant att det inte finns en enda standard för förfarandegarantier eller rätt till försvar.
Men för de av oss som kommer från ett land där förvaltningsrättsliga påföljder tillämpas, som konstitutionell säkerhet, med samma principer som i det straffrättsliga förfarandet och man ger samma rättigheter till fysiska personer och juridiska personer skulle vi vilja att denna standard, att denna garantinivå skulle höjas i enlighet med de ändringsförslag som antagits i utskottet för rättsliga frågor och som inte innefattats i texten.
Men som man säger i mitt land är det bästa det godas fiende och utan tvivel är detta en bra förordning som vi ger vårt stöd.
