# ID: svediakorp-gov416856
# author: von Boetticher (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 500
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Jag skall inte gå in på alla detaljer som berörs av kommissionens förslag till direktiv om dataskydd i elektronisk kommunikation.
De flesta förslag är korrekta, nödvändiga och får vårt stöd.
Detta gäller även föredragande Cappatos arbete, och jag vill gratulera honom till detta arbete.
Det finns dock en punkt som det råder delade meningar om.
Vilken är vår ståndpunkt när det gäller kommersiell direktreklam med e-post?
I Europa finns det för närvarande fyra medlemsstater som tillämpar opt-in-systemet, där icke beställd kommersiell e-post är förbjuden och endast tillåts om medborgaren givit sitt samtycke i förväg.
De flesta andra medlemsstater tillämpar en opt-out-lösning, där medborgaren måste skriva upp sig på så kallade Robinsonlistor för att slippa kommersiell e-post.
Nu har vi alltså två alternativ: ändringsförslag 42, 43 och 44 från utskottet och föredraganden förespråkar en opt-out-lösning som minimistandard och kompletteras av ändringsförslag 61 som säger att detta skall kontrolleras efter tre år.
Stater som hittills har haft opt-in kan även fortsättningsvis tillämpa detta utöver minimistandarden.
Ändringsförslag 53, 60 och 62 förordar ett omedelbart införande av opt-in-reglerna, vilket då skulle vara bindande för samtliga medlemsstater.
Det finns goda argument för opt-in såväl som för opt-out, och vi kommer att få höra fler av dessa goda argument under diskussionens gång, helt säkert framförda med lidelse och passion.
Även jag bekänner mig skyldig till att snarare vara anhängare av opt-in-reglerna.
Ändå finns det i dag bara ett seriöst beslut, och detta är variant 1, alltså opt-out som minimistandard, dvs. status quo i medlemsstaterna.
Varför är det så?
För det första valde vi opt-out-regeln som minimistandard även i direktivet om e-handeln för ett år sedan, där den dock skall upp till granskning efter tre år.
Det vore absurt, icke samstämmigt och motsägelsefullt om vi i dag efter nätt och jämt ett år skulle införa en definitiv regel i detta direktiv, vare sig det nu är opt-in eller opt-out.
För det andra kan ingen i dag förutspå den exakta utvecklingen.
Ingen kan säga vilka för- och nackdelar som de båda varianterna kan komma att medföra under de kommande två åren.
Affärsseder, medborgarens anspråk på information men också behov av säkerhet förändras rasande snabbt.
Det är inte möjligt att på förhand veta hur handeln kommer att reagera på de nya möjligheterna med direktreklam per e-post.
Det ligger kanske nära till hands att jämföra med traditionell postreklam, men jämförelsen haltar.
Låt oss hålla fast vid vårt hittillsvarande direktiv, och låt oss utan hets och utan att dra förhastade slutsatser invänta det som vi så vist - och, vill jag tillägga, med en överväldigande majoritet i kammaren - har beslutat: opt-out som minimistandard, en möjlighet för medlemsstaterna till opt-in och en övervakning av de båda metoderna.
(Applåder)
