# ID: svediakorp-gov416770
# author: Neyts-Uyttebroeck (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 517
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, kära kolleger!
Dessa frågor ligger mycket nära den debatt vi hade i eftermiddags om G8-mötet i Genua och allt som omgav detta möte.
Jag skulle vilka påminna de ärade parlamentsledamöterna om rådets och medlemsregeringarnas företrädares enhälliga ståndpunkt beträffande säkerheten vid Europeiska rådets möten och andra demonstrationer som kan få liknande konsekvenser.
Rådet har påpekat att ett av Europeiska unionens mål är att bevara och utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Inom ett sådant område skall medborgarna ha rätt att fritt uttrycka sina åsikter och samlas under fredliga förhållanden.
Men dessa rättigheter bör lämpligen utövas under förhållanden där säkerheten för alla medborgare och deras egendomar inte hotas.
Mot den bakgrunden beklagade rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, den 13 juli i år, de handlingar som begicks av dem som kränkte dessa demokratiska rättigheter genom att ge upphov till, organisera och delta i våldshandlingar i samband med allmänna demonstrationer.
I syfte att garantera att dessa principer tillämpas har rådet och dess företrädare påpekat att man inte endast bör etablera en dialog med icke-statliga organisationer, arbetsmarknadens parter och det civila samhället, utan att man också bör stödja sig på och att man kommer att stödja sig på de möjligheter som erbjuds genom de rättsliga instrument och instanser som finns inom ramen för Europeiska unionen.
Jag vill här särskilt framhålla, precis som Vitorino gjorde för en stund sedan, bestämmelserna i Schengenavtalets tillämpningskonvention och den gemensamma åtgärden av den 26 maj 1997 om samarbete på området för allmän ordning och säkerhet.
Tanken är att den task force som består av ansvariga från poliskårerna inom Europeiska unionen i betydande utsträckning skall kunna bidra till att medlemsstaternas polismyndigheter inleder ett samarbete.
Denna task force har i övrigt ingenting som helst att göra med det som en frågeställare benämnde en gemensam polisenhet inom ramen för en krisförvaltningsenhet under Europeiska unionens ledning.
I samband med de två frågor som ställdes av Krarup respektive Korakas vid parlamentets senaste sammanträdesperiod i juli 2001 och den senaste frågestunden, har jag å rådets vägnar haft tillfälle att i detalj gå igenom de åtgärder som vidtogs av den svenska regeringen vid toppmötet i Göteborg.
På samma sätt har den italienska regeringen, i en skrivelse av den 11 juli 2001, enligt gällande förfaranden meddelat vilka åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 2.
2 andra meningen i Schengenavtalets tillämpningskonvention.
Vid mötet i rådet den 16 juli 2001 förklarade ministrarna att de är för ett närmare internationellt samarbete, å ena sidan för att garantera yttrandefriheten och å andra sidan för att garantera att allmänna demonstrationer av detta slag skall kunna äga rum och verkligen äger rum under fredliga förhållanden.
Under alla omständigheter kvarstår dock det faktum att ansvaret för att upprätthålla den allmänna ordningen på unionsmedlemmarnas territorium faller inom varje stats myndigheters behörighetsområde.
Rådet har inte befogenhet att inta en ståndpunkt i en fråga som faller utanför det behörighetsområde som fördraget anförtror rådet.
