# ID: svediakorp-gov416751
# author: Buitenweg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 933
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Vissa saker lär man sig snabbt.
Man behöver inte vara någon budgetveteran för att se att rådet kommer med ett förslag för att dra in på poster.
Rådet slår sig för bröstet eftersom det är så bra på att göra nedskärningar.
Den nederländska finansministern, er kollega, sade för en tid sedan öppet att Europaparlamentet är den av budgetmyndighetens två grenar som slösar mest.
Om man nu ser på hur tvisterna förlöper under budgetförfarandet, så ser han ut att ha rätt på den punkten.
Mycket riktigt händer det ofta att parlamentet spetsar rådets förslag.
Men det beror inte på att det vill skinna skattebetalarna på pengar, utan just på att det vill vara en pålitlig myndighet, eftersom det känner sig ha ett ansvar för att de europeiska uppgifterna och skyldigheterna verkligen utförs.
Vackra ord och löften måste omsättas i handlingar och det kostar ofta pengar.
Jag kan redan nu föreställa mig att minister Zalm inom kort kommer att ondgöra sig över att en ny parlamentsbyggnad väl ändå bara är slöseri med pengar.
Därför vill jag redan nu meddela rådet att det inte skall komma och gråta i högan sky, för många av dessa penningslukande beslut fattas under de europeiska toppmötena.
Låt mig ta toppmötet i Nice som exempel.
Under det toppmötet sammanträdde man till långt in på småtimmarna om en röst mer eller mindre i rådet.
För att lindra smärtan för förlorarna delade man generöst ut säten i parlamentet.
Det säger naturligtvis något om rådets uppskattning av parlamentet.
Hellre några fler röster bakom stängda dörrar än företrädare för folket i ett parlament.
Denna kohandel kommer helt utan vår begäran att ge oss 32 nya kolleger och tidvis kan vårt totala antal uppgå till inte mindre än 800.
De ledamöterna behöver assistenter och kontor, och det var det naturligtvis ingen som tänkte på när vi skulle bygga våra nuvarande byggnader.
Tänker man på sådana saker under toppmötena?
För i slutändan är det vi som sitter med resterna.
Således föreslår jag att man efter varje europeiskt toppmöte inte bara offentliggör de politiska slutsatserna, utan också en grov uppskattning av de ekonomiska konsekvenserna.
Och jag skulle gärna vilja höra rådsordförandens kommentar till detta.
Min andra anmärkning beträffar kostnaderna för själva rådet.
Inom utgiftskategori 5, de administrativa utgifterna, är rådet den inrättning som växer snabbast, och det leder till ytterligare spänningar inom den här kategorin.
För rådet är budgetplanerna heliga och därför söker det lösningen i att göra sig av med det som rådet i vanliga fall inte hade haft något emot att innefatta i sin egen budget, till utgiftskategori 3, som exempelvis 3,5 miljoner till Eurojust, närmare 1 miljon till Schengen.
Det begränsar utrymmet för Europaparlamentet att på egen hand avgöra sina prioriteringar i den här kategorin.
Men jag är en optimist: den här situationen har också sina fördelar, för nu får vi lite större insikt och på den här omvägen ökar vi den demokratiska kontrollen en smula.
Det visar naturligtvis var regeringens prioritering ligger om vi endast får den kontrollen för att rädda det interinstitutionella avtalet och spara lite pengar.
Att skriva in Eurojust i utgiftskategori 3 är emellertid inte ett särskilt lyckat val.
Missförstå mig inte, jag vill inte föra in Eurojust i rådets budget utan under rubriken administrativa utgifter.
Det är med tanke på utgiftens slag också det mest logiska, vilket rådet också stillatigande erkände under trepartsmötet.
Jag hoppas att vi åtminstone kan uppnå ett avtal om principen, nämligen den att operativa utgifter hör hemma i utgiftskategori 3 och administrativa utgifter i utgiftskategori 5.
Men då kanske rådet drabbas av nervositet med tanke på det ökande antalet operativa verksamheter i den egna budgeten.
Som sagts tidigare har rådet en Pavlov-reaktion att sänka de föreslagna utgifterna.
Det Terry Wynn sade stämmer: vi har nämligen föreslagit att helt enkelt se radikalt på utgifterna, att se vilka utgifter som fortfarande behövs, om det inte måste skötas på ett annat sätt, om det inte finns ett antal inrättningar som i fråga om befogenheter överlappar varandra, om det inte finns byråer som utför ett dubbelt arbete.
Det har rådet avhållit sig från och det förvånar mig, för om man vill göra besparingar så kan man göra det där.
Och vi kommer då också att ta nya initiativ för att se på radikala besparingar.
Men rådet tycker om att besparingar och tar därför inte alltid de verkliga behoven i beaktande.
Med tanke på tiden skall jag bara nämna ett ytterligare exempel och det rör kommissionens reformförfarande.
Det är en stor prioritering för oss båda.
Ändå har rådet bara godkänt 89 av 317 poster.
Och visst får ni vara kritisk mot reformförfarandet och ni behöver inte godkänna alla planer utan att ha tittat närmare på dem.
Nu avvaktar ni följderna av schemat för det tidigarelagda utträdet.
Med tanke på den föregående frågan undrar jag nu om det inte helt enkelt är så att rådet väntar tills vi tar ansvaret, för då är det återigen parlamentet som återigen för extra pengar till listan.
Sparsamhet är bra, men ni måste göra det möjligt för inrättningarna att utföra sina uppgifter, annars kommer unionens medborgare, skattebetalarna, verkligen att ha något att vara besvikna över.
