# ID: svediakorp-gov416740
# author: Cappato (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 784
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Det är synd att efter en hel dag när parlamentet har diskuterat frågor där det saknar lagstiftningsbehörighet, så är det först på eftermiddagen och därefter på kvällen som vi diskuterar saker där vi kan stifta lagar; detta är en brist till förfång för det parlamentariska systemet och vi måste på något sätt försöka bekämpa dessa massmediala frestelser.
Kommissionens förslag till direktiv är emellertid ett viktigt arbete och ett bidrag till försvaret av de rättigheter och även de friheter som finns på nätet, inte bara när det gäller de europeiska medborgarnas elektroniska meddelanden, och därför gratulerar vi till det arbete som utförts.
Jag vill emellertid understryka att kommissionen själv i större utsträckning borde hålla i åtanke hur svårigheterna och långsamheten när det gäller att tillämpa direktiven i medlemsstaterna riskerar att göra så att vi får europeiska lagar som blir allt precisare och allt mer detaljerade, som i viss mån följer med den tekniska utvecklingen, medan vi är hänvisade till att uppdatera ett direktiv från 1997, fyra år gammalt, när detta direktiv ännu inte har införts i samtliga medlemsstater: ett specifikt direktiv jämfört med det allmänna direktivet från 1995, inte heller det ännu infört av medlemsstaterna.
Det är med andra ord förmodligen detta lagstiftningsförfarande som måste ifrågasättas!
Men efter att ha sagt detta så tror jag att direktivet anger och garanterar viktiga regler till skydd för de europeiska medborgarnas privatliv, regler som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och dess föredragande har gett sitt enhälliga stöd i utskottet och som har godkänts.
Låt mig så uppehålla mig vid två punkter, kanske politiskt något mer kontroversiella: frågan om de offentliga och statliga myndigheternas befogenheter att lämna ut personuppgifter om medborgarna i Europeiska unionen och frågan om oönskade kommersiella meddelanden.
När det gäller den första frågan har utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter accepterat Europeiska kommissionens önskan att inte lämna det carte blanche, den in blankocheck, som vissa medlemsstater skulle vilja se, när det gäller att kunna avlyssna och få tillgång till personliga uppgifter om medborgarna i unionen, till exempel genom att få tillgång till de uppgifter som samlats in från telefonbolagen.
Europeiska kommissionen gör rätt i att insistera på och hålla fast vid detta.
Vi hoppas att kommissionen stöder oss också när det gäller kravet, som uttryckts av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter, att införa ett förbud mot alla undantag från europeiska direktiv och regler som inte är uppenbart exceptionella och som baseras på en speciell lag som är tillgänglig för allmänheten och begränsad i tiden, vilket lett till att vi skrivit in ett förbud mot generell avlyssning i betänkandet.
Det är viktigt att kommissionen kan stödja detta, för jag tror att den största faran för medborgarnas privatliv ligger just i statens allomfattande befogenheter när det gäller att få tillgång till personuppgifter.
När det gäller den andra frågan - oönskade e-postmeddelanden - så har jag föredragit, och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter höll med mig, att inte godkänna förslaget från Europeiska kommissionen att införa ett harmoniserat europeiskt system för opt in utan jag har lämnat det upp till de enskilda medlemsstaterna att välja om de vill opt in eller opt out.
Jag tror dessutom att båda dessa system är ineffektiva när det gäller att stoppa så kallad spamming: äkta spammare som blockerar e-postbrevlådorna gör det i bedrägligt syfte, med dolda adresser och de har därför inget som helst intresse av att respektera vare sig opt in eller opt out.
I det förbud som kallas opt in ser jag en risk för yttrandefriheten för den som bedriver sin kommersiella verksamhet på ett korrekt sätt: när det gäller yttrandefriheten är det inte så lätt att skilja kommersiella meddelanden från icke-kommersiella meddelanden.
Det kan finnas journalistiska eller politiska texter som är sponsrade och som därför skulle kunna behandlas som kommersiella meddelanden.
I dag finns det dessutom system för självreglering, filter och teknik som kan lösa problemet på ett flexiblare och effektivare sätt, eftersom det inte kan lösas i domstolarna; även de kostnader som konsumenterna skall stå för kommer att sjunka, tack vare den avreglering av telekommunikationerna som Europeiska kommissionen strävar efter i andra direktiv i paketet.
Med enhetstaxor och bredband kommer med andra ord även kostnaderna hela tiden att bli mindre viktiga när det gäller ett par sekunders uppkoppling: det är därför som vi, inför de eventuella risker som finns med systemet opt in, motsätter oss ett enda, harmoniserat europeiskt system.
