# ID: svediakorp-gov416731
# author: Lucas (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 434
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Trots det som tidigare sades på andra sidan av denna kammare, är det tydligt att polisen utövade systematisk fysisk och psykisk tortyr i Genua.
Liksom andra beklagar jag att vi inte har någon resolution framför oss där vi kunde ha uttryckt vårt fullständiga fördömande av polisbrutalitet och av det våld som utövades av de svartklädda demonstranterna i Genua, vår övertygelse om att de ansvariga måste ställas inför rätta, vårt engagemang för att försvara rätten till att protestera på fredlig väg, och vår beslutsamhet att klargöra det allt starkare beviset för att agents provocateurs låg bakom mycket av det våld som utövades och den materiella förstörelse som ägde rum i Genua.
Men vi har en annan uppgift framför oss, och det är att ta itu med den fullständiga anledningen till varför 300 000 människor - på sin egen tid och på sin egen bekostnad - valde att resa till Genua, precis som hundratusentals har rest till Seattle, Göteborg och andra platser för att demonstrera mot de fattigas fortsatta skuldbelastning, mot de ökande och groteska ojämlikheterna mellan rika och fattiga, och mot den ökande bolagskontrollen av många aspekter av våra liv.
Det innebär att vi måste konfrontera realiteten att Europeiska unionens neo-liberala ekonomiska politik för tillfället utgör en del av problemet, och inte lösningen.
Det är till exempel EU som skrupellöst driver på dagordningen för en ny, ambitiös och omfattande samtalsrunda i Doha i november inför motståndet från merparten av utvecklingsländerna och de sociala rörelserna runt om i världen.
Kommissionär Vitorino sade att enighet uppnåddes i Mexiko förra helgen.
Ja, det kanske fanns en enighet mellan Quad-gruppen, men den hade sannerligen inte något stöd från de afrikanska länderna, de minst utvecklade länderna, Indien, Malaysia, Indonesien och så vidare.
I de flesta av EU: s medlemsstater ligger nivån för statligt utvecklingsbistånd dessutom fortfarande långt under FN: s mål, och i motsats till slutsatserna från Göteborg, föreslår rådet för sin budget för 2002 ytterligare en nedskärning på 3,2 procent i åtagandena för externt stöd jämfört med förra årets budget.
Som ledamöter av Europaparlamentet har vi ett ansvar att se till att Europeiska unionens medborgare fortsätter att utnyttja rätten att protestera på fredlig väg.
Vi har också ett ansvar att lyssna på vad de demonstrerar om, och att reagera.
Om vi inte gör det kan vi inte bli förvånade om ryktet om EU: s institutioner som avlägsna och onåbara fortsätter att spridas.
