# ID: svediakorp-gov416721
# author: Frassoni (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 461
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Ministern började sitt inlägg med att tala om sin generation.
Jag tillhör den generation som i Italien kallas " reaktionens " - jag är för ung för såväl -68 som för -77 - och jag har blivit van vid att se poliser och karabinjärer som de som skall garantera människors säkerhet och som har gjort det möjligt att besegra terrorismen i Italien.
Det som därför var mest överraskande och chockerande för mig av det som hände i Genua var att se hur det inom ordningsmakten räckte med nästan ingenting, ett byte av regering, en smädelsekampanj mot anti-G8-rörelsen, en dålig organisation och ett gäng våldsamma huliganer för att det i delar av ordningsmakten - jag understryker, i delar av den - skulle uppstå en lust att handla som redskap för ett förtryck som är blint och djupt obegåvat.
Detta, Tajani och kommissionär Vitorino, är en europeisk fråga och inte en nationell.
Det dike som är på väg att grävas från Nice till Göteborg och till Genua och kanske i morgon till Laeken - även om ministerns vackra ord kanske kan tillåta oss att vara optimistiska - oavsett om det är fel eller rätt, oavsett om vi vill det eller inte, mellan å ena sidan personer som i god tro anser att de handlar för att skapa en bättre värld och å den andra institutionerna - polis, parlament, regering - är ett problem som borde engagera oss alla, till vänster och till höger.
Jag är säker på att om samarbetet mellan poliserna hade skötts effektivt och med respekt för individens rättigheter, om rätten att röra sig fritt vore en verklig rättighet, en prioriterad rättighet på samma nivå som kapitalets fria rörlighet, om stadgan om grundläggande rättigheter hade trängt in i allas vårt DNA, så kanske de värsta händelserna i Genua inte skulle ha inträffat.
Det är därför jag tror vi måste göra två saker för att undvika nya Nice, nya Göteborg, nya Genua: det första är att skapa klarhet.
I Italien arbetar redan åklagarmyndigheten, arbetar redan en parlamentarisk undersökningskommission.
Här måste vi göra en detaljerad bedömning av det sätt på vilket samarbetet mellan de olika europeiska polismyndigheterna har hanterats och försöka förstå om man har kränkt stadgan om de grundläggande mänskliga rättigheterna i behandlingen av fångarna, ja eller nej.
Den andra och sista frågan, fru talman, gäller att försöka förstå om upphävandet av Schengenavtalets regler kan motivera ett urskillningslöst och kollektivt upphävande av den fria rörligheten.
Detta är vad vi måste ta itu med i denna kammare, och jag hoppas att vi kan göra det tillsammans.
