# ID: svediakorp-gov416714
# author: Muscardini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 553
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Efter de positiva resultaten från G8-mötet måste våra regeringar förbinda sig att bekämpa fattigdomen och reglera globaliseringen; det får inte bli så som det blivit tidigare, att de åtaganden som gjorts inte respekteras eller blir alltför urvattnade över tiden.
Två tredjedelar av världens befolkning lever i extrem fattigdom.
Vårt stöd måste inriktas på att ge effektiv hjälp åt befolkningarna och inte på ekonomiska och politiska vinster för de regeringar som har bidragit till att öka eländet för sina befolkningar och som fortsätter att förhindra att de mänskliga rättigheterna respekteras.
Vi vill se riktade insatser som syftar till att förverkliga konkreta initiativ som verkligen kommer befolkningen till godo, vilket leder till att vi måste försöka revidera planerna för globaliseringen.
Finns det kanske en europeisk väg?
Kan man förhindra att globaliseringen förvandlas till en bumerang som alltid drabbar de fattigaste?
Dessvärre har händelserna i Genua med anknytning till den allmänna ordningen, enligt media av en viss politisk inriktning, gjort att de frågor som diskuterades och de riktlinjer som bestämdes av toppmötets ledare har hamnat i skymundan.
Och ändå har man för första gången tagit upp frågor som har en grundläggande betydelse för mänsklighetens fredliga utveckling i närvaro av företrädare för tredje världen.
Dessvärre skymdes även de fredliga demonstranternas legitima krav av det globaliserade våldet från dem som nu har som yrke att fiska i grumliga vatten.
När det gäller den stadsgerilla som upprepade sina våldsamma attacker under toppmötena i Nice och Göteborg måste vi ta itu med två brännande problem: för det första, hur skall vi kunna garantera respekten för demokratin vid liknande tillfällen?
Vi måste med andra ord fråga oss hur vi skall organisera de framtida toppmöten som skall äga rum i Europa för att garantera att mötet mellan företrädarna för olika institutioner blir produktiva och inte leder till fruktlös och våldsam polemik.
För det andra, hur skall vi agera politiskt och kulturellt för att förhindra att legitima missnöjesyttringar förvandlas till organiserade våldshandlingar som utnyttjas i olika syften?
Finns det något rättsligt utrymme för Interpol att agera preventivt och kontrollera spridningen av våld och terrorism?
Med tanke på kommissionär Vitorinos uppmaning om ett fördjupat samarbete för att förhindra våld, så frågar vi oss hur det kan komma sig att Echelon, som med hjälp från England lyssnar på allt som sker i Europa, inte varnade och hjälpte till att förhindra att våldet kunde äga rum, först i Göteborg och sedan i Genua.
Detta är oroande frågor, som vi kommer att återkomma till.
Det är inte Italien som måste hållas under uppsikt, utan de delar av Europa som talar om mänskliga rättigheter i denna kammare och som sedan tillåter att dessa rättigheter kränks och den allmänna snällhet från vissa delar av vänstern som använder beklaganden av våldet som en metod för att övertyga.
Kära talman och kära kolleger!
I dag måste Europeiska unionen framför allt agera, för att göra det möjligt att uppnå de mål som bestämdes i Genua, och så att regeringarna inte i inrikespolitiska syften utnyttjar de smärtsamma händelser som måste bemötas i enighet.
Europa måste hitta tillbaka till unionstanken och inte handla utifrån olika särintressen!
