# ID: svediakorp-gov416712
# author: Lannoye (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 606
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär!
Jag tror att G8-toppmötet i Genua kommer att bli ett viktigt ögonblick i vårt politiska liv och förmodligen markera en vändning i det europeiska och internationella politiska livet.
Tyvärr inte på grund av att världens rikaste länder gjorde gemensamma åtaganden för att bemöta de fattigaste ländernas allvarliga problem - jag vill påpeka att obalansen mellan nord och syd aldrig har varit så stor - utan på grund av sammanhanget kring toppmötet.
Vitorino framhöll med rätta ett antal beslut, eller åtminstone riktlinjer som fastställdes vid toppmötet, men jag anser inte att man får skänka dem en innebörd som de inte har.
Det stämmer att man i all blygsamhet erkände att det vore lämpligt att skriva ned skulden för de allra fattigaste länderna, men man gick inte längre än så.
Det stämmer att man inrättade en internationell fond för bekämpning av infektionssjukdomar, men också att den totala finansieringen i stort sett är otillräcklig, eftersom man fastställde anslaget till 1,3 miljarder euro, samtidigt som FN: s generalsekreterare anser att det behövs 10.
Däremot finns det ingenting som tyder på en gemensam vilja att komma tillrätta med orättvisor, framför allt genom att förverkliga det länge utlovade målet att anslå 0,7 procent av bruttonationalinkomsten till bistånd.
Det talar man inte längre om.
Däremot har deltagarna med bestämdhet framhållit sin tro på marknadens, frihandelns och den nya genteknikutvecklingens dygder och världshandelns regler.
Att starta en ny förhandlingsrunda inom WTO är med all säkerhet Europeiska unionens vilja i dag, men är det svaret på de problem som följer av WTO: s orättvisa regler?
WTO: s beslutsregler är i själva verket orättvisa, eftersom de bestraffar de fattigaste länderna i förhållande till de rika, om inte annat så för att de fattiga länderna har begränsat tillträde till element som gör det möjligt för dem att delta på ett riktigt sätt i beslutsprocessen.
Inget svar således, ingen verklig öppenhet för krav och kritik från tiotusentals demonstranter, och mer allmänt från den mycket stora europeiska allmänheten, som förkastar eller opponerar sig mot en globalisering som i allt väsentligt avser finansiella aspekter och handel.
Och det är inte globaliseringen i sig som bestrids, utan dess i allt väsentligt finansiella och handelsmässiga karaktär.
Jag tror att man måste vara noggrann med den åtskillnaden.
Jag anser följaktligen att Europeiska unionen måste ta konkreta initiativ i det sammanhanget, främst genom att sluta stänga av de kritiska rösterna.
I det avseendet gläder jag mig åt den belgiska regeringens förslag att diskutera Tobinskatten vid nästa toppmöte i Ekofin-rådet.
Det tror jag är ett bra initiativ som bör följas av fler liknande initiativ.
Men man måste också och framför allt få till stånd en verklig dialog med parlamenten.
Baron Crespo har rätt: parlamentet är trots allt allmänhetens främsta företrädare, det är uppenbart.
Europaparlamentet och de nationella parlamenten bör därför vara de platser där regeringarna redogör för sina initiativ.
Förutom parlamenten - sedan ett halvt sekel befinner vi oss inte längre i den klassiska politiska världen - måste man tala med det organiserade civila samhället.
Det tror jag är avgörande.
Många sammanslutningar framför viktiga idéer och seriösa argument - att inte lyssna till dem vore ett politiskt misstag.
Liksom alla andra här beklagar jag våldet, och jag fördömer Black Blockers-demonstranternas våld, men jag kan inte avstå från att samtidigt fördöma de italienska polisstyrkornas oacceptabla beteende då de skändade de mänskliga rättigheterna i Genua.
