# ID: svediakorp-gov416711
# author: Procacci (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 539
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, företrädare för rådet och kommissionen!
De händelser som ägt rum i samband med det senaste G8-mötet i Genua skulle kunna få oss att bortse från de verkligt stora och viktiga frågor som ligger framför oss.
Jag tänker därför uppehålla mig vid de senare och tillfälligt bortse från aspekter - även om de är viktiga - som kommer att diskuteras i vårt utskott för medborgerliga fri- och rättigheter och där det är lämpligt att avvakta yttrandet från det italienska parlamentet, som har tillsatt en särskild undersökningskommission.
I framtiden kommer detta parlament utan tvekan att kunna behandla frågan med full kännedom om fakta, även om man redan nu kan brännmärka och fördöma alla former av våld, oavsett varifrån det kommer, som ett instrument för att lösa dessa problem.
Under tiden är det absolut nödvändigt att vi i dag i detta parlament diskuterar globaliseringens stora frågor och att man i framtiden kan utforma en tydlig politisk handlingslinje när det gäller dem, att vi anstränger oss för att hitta konkreta former för att styra globaliseringsprocessen och att vi ser till att denna process har som slutmål konstruktionen av en ny humanism, en humanism som ställer den mänskliga värdigheten snarare än de stora finansiella intressena i historiens centrum.
På det viset kan globaliseringen, i stället för att bli en oundviklig källa till lidande, visa sig bli ett fantastiskt tillfälle för att äntligen kunna ändra balansen på vår planet och besegra de förfärliga gissel som plågar en stor del av mänskligheten och som gör att ingen av oss i dessa tider kan känna sig säker på att vara fri från moralisk skuld.
Även om man tar hänsyn till de för mänskligheten viktiga beslut som fattades vid G8-toppmötet, så är det inte lätt att acceptera den grundläggande oviljan att ingripa, även om det bara är i vissa delar och gradvis, när det gäller att modifiera utvecklingsmodellen: här handlade det i första hand mer om konsumtionssamhället och en otyglad marknad än om ett försök att finna gemensamma kriterier som bygger på solidaritet och deltagande.
Den grundläggande frågan är med andra ord hur vi skall kunna hitta ett politiskt och institutionellt fält som delas av alla, som skulle kunna leda globaliseringsprocessen och som uppenbarligen inte enbart kan vara G8.
När det gäller denna fråga måste vi öka takten för att undvika skador som blir omöjliga att reparera, för man måste utgå ifrån det faktum att politikens globalisering, dvs. den demokratiska kontrollen av globaliseringsprocessen, utvecklas i en förtvivlat långsam takt jämfört med vad som sker i andra sektorer.
Det finns i dag inget färdigt recept, men enligt min mening skulle man kunna utgå från förslaget från fredsprisstagaren 1996 som vill se ett permanent toppmöte som förenar Europeiska unionen, G8, Världsbanken, de 77 utvecklingsländerna, ONLUS och företag för att lansera och administrera en stor Marshallplan i global skala, en plan som skulle grundas på en gemensam universell strategi.
Vissa talar om utopi, men för att citera Tommaso Moro, grundaren av vårt Europa: " Vad skulle vår politik vara utan detta? "
