# ID: svediakorp-gov416700
# author: Marchiani (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 604
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Den främsta konsekvensen av Schmids omfångsrika betänkande är att det i princip får oss att glömma den fråga som först ställdes.
Varken föredragandens begåvning eller artigheten hos ordföranden i detta utskott bör få oss att glömma att man under alla dessa arbeten har följt en strategi som går ut på att dränka frågans sakinnehåll i en allmän debatt - med alltifrån moraliska bedömningar om underrättelsetjänsters verksamhet till osäkra betraktelser över tekniska komplex - där man har försökt tala om allt och alla utom om Echelon och de som medverkar till att få det att fungera.
Dessa grundläggande frågor hade trots allt förtjänat ett bättre öde än denna beklagliga tystnad, och det i en tid då det europeiska bygget saknar drivkraft i den aspekten.
För det första: om det visar sig att medlemsstater i Europeiska unionen deltar i Echelon, inbegriper då denna affär en uttalad kränkning av unionens fördrag, ja eller nej?
Och om svaret är ja: vilka sanktioner planerar man att utfärda?
I ert betänkande gav ni ett jakande svar på den första frågan.
Men vilka slutsatser drar ni av det?
Ingen alls - eftersom ni inte ens har tagit upp det smärtsamma men logiska problemet med sanktioner, inte ens för att förklara varför ni anser att man inte bör använda sig av dem.
Man kan således andas lugnt i London och Berlin, eftersom en uttalad kränkning av fördragets principer inte ens påkallar en förmaning från parlamentets sida, ett parlament som ändå är så pass beredvilligt att uppröras över minsta angrepp på rättsstaten i minsta vrå av världen!
För det andra: eftersom det av våra arbeten framgår att Europeiska unionen inte kan starta en större operation på försvars- och säkerhetsområdet utan tekniskt och logistiskt stöd från Nato, är det då verkligen seriöst att lägga grunden till ett europeiskt system motsvarande Echelon, utan att först reda ut de politiska begreppen kring förbindelserna mellan unionen och de europeiska stater som är medlemmar av Echelon, framför allt mellan unionen och Nato?
För det är just där grunden till era svårigheter ligger: så länge den påstådda europeiska solidariteten är så uppenbart tekniskt och finansiellt bunden till Nato kommer den att överträffas av den atlantiska solidariteten, vilket är en efterverkning av det kalla kriget som står i strid med en självständig europeisk försvars- och säkerhetspolitik.
I klartext: majoriteten i detta parlament - samma majoritet som vidtog förebyggande " apartheidåtgärder " mot den nya demokratiskt valda regeringen i Österrike och som allvarligt planerade att ställa Silvio Berlusconis regering under övervakning - avstår från att vidta åtgärder mot medlemsstater som man numera vet deltar i en verksamhet som strider mot bestämmelserna i fördraget, allvarligt skadar de europeiska företagen och ständigt hotar de individuella friheterna.
Det minsta man kan säga är att det obestridligen finns två olika betydelser, två olika sätt att gå tillväga, och att man rent objektivt kan kalla den här affären en riktig skandal.
För en gångs skull hade vi dock kunnat föra, med utgångspunkt i de verkliga problem som Echelon väcker, en riktig debatt om det europeiska byggets grunder och mål, vi hade kunnat få grepp om de europeiska nationerna som de är, med deras historia och lojalitetsband.
Vi hade kunnat fundera över vilket Europa vi vill bygga.
Det uteblivna svaret, dvs. dimmans och det outsagdas Europa som räddhågat går med på att underkasta sig den starkares lag, är i många avseenden mycket upprörande.
