# ID: svediakorp-gov416648
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 368
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Den debatt som just har pågått i kammaren om Europeiska unionens kommande utvidgning gör oss nöjda på tre plan.
Först och främst visar det sig att tio av tolv ansökarländer (sannolikt med undantag för Rumänien och Bulgarien) redan 2004 kan bli medlemmar samtidigt.
MPF-ledamöterna (Mouvement pour la France) anser att det är en utmärkt nyhet, som innebär en viss återhämtning efter en alltför lång väntan.
För det andra har vi noterat en förändring i ton gentemot ansökarländerna, som nu behandlas som länder värdiga respekt.
Den resolution som röstades igenom betonar t.o.m. att " befolkningens värdighet i kandidatländerna aldrig [får] kränkas genom okänsliga krav från EU: s sida ".
Vi har ofta påtalat federalisternas högburna, ja t.o.m. föraktfulla attityd, då de har krävt att länderna i öst skall ge upp sin suveränitet.
Låt oss hoppas att denna nya utveckling innebär mer än en språklig förändring.
Ett tredje skäl till tillfredsställelse är slutligen att punkt 10 i resolutionen innebär att man godtar ett mer flexibelt Europa, bestående av differentierade cirklar.
Enligt vår uppfattning är det en mer realistisk ståndpunkt, dock under förutsättning att de cirklar där Frankrike skall ingå inte domineras av ultrafederalister.
Det vore nämligen detsamma som att medge flexibilitet för helheten i utbyte mot ökad rigiditet för en del, vilket vore ologiskt.
Den genomröstade resolutionen innehåller dock ett antal otillfredsställande, och t.o.m. oacceptabla, stycken.
Det är t.ex. motsägelsefullt att kräva både en bättre kontroll vid kandidatländernas yttre gränser och en uppmjukning av deras asylpolitik; det är knappast ansvarsfullt att uppmana till att strukturpolitiken skall tillämpas i " hela unionen " efter utvidgningen, när man under en begränsad tid i stället borde koncentrera den på de nya medlemsländerna; man kan inte godta att vi bör ta lärdom av den irländska folkomröstningen genom att konstatera att vi måste finna ett nytt sätt att revidera fördragen som gör att sådant motstånd kan kringgås (skäl E).
Förändringen i ton tycks inte gälla så långt att man respekterar de nationella demokratierna när de säger nej!
