# ID: svediakorp-gov416575
# author: Díez González (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 793
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill börja med att särskilt tacka Watson, föredraganden, och naturligtvis alla ledamöterna i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter för deras arbete, samarbete och initiativ till detta betänkande som vi i dag först skall studera och försvara och därefter rösta om.
Ledamöter!
I dag känner jag mig lycklig som baskiska, spanjorska och europé.
Lycklig över att Europa har förstått att när ETA begår brott mot de mänskliga rättigheterna, när den organiserade baskiska fascismen använder sig av främlingsfientliga brott och ideologisk rensning, när denna terroristorganisation, som i dag i Spanien är den sista kvarvarande glöden från Francotiden, fortsätter att agera, med sin kärna mitt i Europa så är det inte vi direkta offer som har ett problem, vi som lever med livvakter, som inte kan stå på vallistor, som måste komma över rädslan för att skriva varje dag eller för att tala i media.
Europa har ett problem.
Problemet är ett problem för hela den europeiska demokratin.
Därför reagerar också den europeiska demokratin gemensamt och enas för att besegra terrorismen.
Jag känner mig lycklig eftersom Europa har förstått att det är dags att göra något mer än att prata, mer än viktiga uttalanden, mer än bilateralt samarbete, som också är viktigt.
Det har redan sedan länge varit dags att ställa nödvändiga instrument till förfogande för att dra brottslingarna, terroristerna, fascisterna inför skranket för att i slutändan få stopp på de kriminella.
Men också för att använda alla nödvändiga instrument som gör att de demokratiska europeiska institutionerna skall bli effektivare i att uppnå detta mål.
Det är också en lycka för mig att förstå att Europa har upptäckt att när det går brottslingar lösa, när det finns organiserade kriminella som angriper de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna och medborgarnas liv så är det första politiska beslut som måste tas att göra allt man kan för att lagföra de kriminella.
Vi gör vad vi måste göra för att alla medborgare skall kunna leva i frihet, oberoende av ideologi, tro, ursprung, efternamn, kulturell härkomst.
Det är vad vi måste göra för att försvara, om ni tillåter mig att kalla det så, själva begreppet europeiskt medborgarskap: de mänskliga rättigheterna.
Watsons betänkande och dess rekommendationer är inte bara en förpliktelse gentemot ETA, de är en förpliktelse för demokratin.
Syftet är att besegra ETA men det grundläggande åtagandet är att försvara demokratin i hela Europa.
Försvara att man överallt i Europa kan leva i frihet, mångfald och att det skall vara möjligt att leva tillsammans.
Och på en plats i Europa, i synnerhet i Baskien i Spanien sätter den fascistiska organisationen ETA sammanlevnaden och mångfalden på spel.
Det sägs att det blir problem i den operativa delen, att vissa länder kommer att få problem att harmonisera sina lagstiftningar.
Ordförande Verhofstadt sade här i sitt första inlägg att de som inte tror på utopin inte är värda att kalla sig européer.
Jag anser att den politiska viljan, som klarat av att sätta den gemensamma valutan i omlopp, också kommer att klara av att sätta gemensamma instrument för att bekämpa terrorismen i omlopp.
Ledamöter, tillåt mig att avsluta med en betraktelse utifrån inte bara min egenskap av europé, utan i synnerhet baskiska och spanjorska.
Som baskiska och som spanjorska, som dotter till en generation av spanska medborgare som var demokrater, som förlorade kriget mot Franco och som genomlevde fyrtio år av diktatur, så anser jag att Europa med denna handling i dag gör en akt av historisk gottgörelse eftersom de spanska demokraterna under många år känt ensamhet, likgiltighet och avstånd till Europa.
Vi kände det många gånger under Francotiden och jag kan försäkra er att vi känt det många gånger under dessa år med kampen mot ETA: s fascism, vår kamp för demokrati och frihet.
I dag regleras en likgiltighetsskuld och jag känner mig stolt över att dela detta ögonblick med er.
Ledamöter, tillåt mig att som baskiska tacka er för detta beslut.
Jag gör det å mina egna vägnar men särskilt å många enkla, anonyma människors vägnar som varje dag kämpar för frihet, som övervinner rädslan att sätta sitt namn på vallistorna, som övervinner rädslan att skriva.
Å de människors vägnar som inte har möjlighet att tala, eftersom ETA slutgiltigt berövat dem orden.
Å alla deras vägnar, tack så mycket och lyckönskningar till alla för denna akt i dag.
(Applåder)
