# ID: svediakorp-gov416569
# author: Liikanen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,577
# sentences: 78
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag skulle vilja gratulera ordföranden Coelho, och de ärade ledamöter i detta parlament som deltog i arbetet för det tillfälliga utskottet om övervakningssystemet Echelon, och särskilt föredraganden Schmid, för det omfattande och välskrivna betänkandet om övervakningssystemet Echelon.
Jag skulle också vilja tacka parlamentet som helhet för denna mycket viktiga debatt.
Kommissionen har följt parlamentsarbetet under det senaste året med stort intresse.
Frågan berör komplicerade tekniska och politiska faktorer.
I betänkandet läggs det fram ett stort antal hänvisningar till att ett globalt avlyssningssystem existerar.
Dessa bygger upp ett bevismaterial.
Den 30 mars förra året konstaterade kommissionen att: " Det ligger i underrättelseverksamhetens själva karaktär att de som inte är delaktiga i denna verksamhet inte kan bekräfta eller förneka dess existens ".
Även om kommissionen inte är delaktig i att samla in underrättelser, ifrågasätter vi inte de slutsatser som Europaparlamentet har dragit.
Betänkandet från det tillfälliga utskottet för övervakningssystemet Echelon bygger på ett omsorgsfullt och noggrant arbete.
Europeiska unionen är grundad på respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, på artikel 6 i EG-fördraget och på Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Som fördragets väktare fäster kommissionen högsta vikt vid att dessa principer iakttas.
Missbruket av storskalig underrättelseverksamhet med kommunikationer är något som kan få en individ som lever i ett demokratiskt samhälle att känna sig mycket illa till mods.
Privatlivet är en grundläggande rättighet.
Alla avsteg från denna rättighet måste särskilt föreskrivas i lagstiftningen, och vara nödvändiga för att mål med allmänt intresse skall uppnås, och ske i proportion till och i enlighet med lämpliga kontroller och garantier mot varje slags missbruk.
Kommissionen är fast besluten att titta på de praktiska följderna av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där särskilt skyddet av kommunikationer och personliga uppgifter kommer att ytterligare förstärkas.
Kommissionen har redan konstaterat att den anser att det vore att föredra att stadgan införlivades i fördragen av hänsyn till synbarheten och rättssäkerheten.
Samtidigt måste gemenskapen agera inom räckvidden för de befogenheter som den har tilldelats genom fördraget.
Utskottets slutsatser angående förenligheten hos ett system av Echelon-typen med EU: s lagstiftning skiljer på två händelseförlopp.
För det första, användningen av ett sådant system enbart för underrättelsesyften, och för det andra, missbruket av systemet i syfte att samla in konkurrenskraftiga underrättelser.
Kommissionen delar åsikten att den verksamhet som förutses i det första händelseförloppet i statssäkerhetens intresse faller inom räckvidden för avdelning V i fördraget om Europeiska unionen, i vilken ramarna för inrättandet av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik anges.
I denna avdelning anges inga bestämmelser för underrättelseverksamhet.
Medlemsstaterna förblir ansvariga för utförandet och övervakningen av underrättelseverksamheten, såvida inte rådet beslutar annorledes.
EU-fördraget ger inte kommissionen befogenheter att utöva sina förmånsrättigheter som väktare av fördraget inom detta område.
Att upprätthålla ett avlyssningssystem i syfte att samla in underrättelser, även om det är inom ramen för en medlemsstats försvar eller nationella säkerhet, ligger utanför räckvidden för de gällande dataskyddsdirektiven.
Vad gäller det andra händelseförloppet, faller inte insamling av konkurrenskraftiga underrättelser inom räckvidden för en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Det är inte en verksamhet som skulle tillåtas i utövandet av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik.
Vad beträffar gemenskapsrätten skulle sådan verksamhet kunna falla inom räckvidden för dataskyddsdirektiven.
Det är fallet om uppgifter som samlats in genom Echelon-liknande system samlas in eller följaktligen lämnas vidare till kommersiella företag för syften som inte är relaterade till förhindrandet av lagöverträdelser eller ärenden som gäller statssäkerheten.
Vi känner alla till att elektroniska kommunikationer spelar en allt viktigare roll i vardagslivet.
Korrekt fungerande elektroniska kommunikationsinfrastrukturer är avgörande för våra ekonomier.
Som det konstaterades i Lissabon, vill Europa bli den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen.
En förutsättning för detta är behovet av att bygga upp ett förtroende för elektroniska kommunikationer.
Detta berör både våra medborgare och våra företag.
Den tekniska utvecklingen kan ge skydd mot övervakning.
Det är betryggande att användningen av fiberoptiska kablar i stället för satelliter för transkontinental kommunikation har minskat möjligheten till rutinmässig avlyssning i stor skala.
Argumentet att den ökade kommersiella användningen av Internet betydligt har minskat möjligheterna till avlyssning är övertygande.
I dag lämnar merparten av den kommunikation på Internet som sker via kabel inte längre den europeiska kontinenten.
Kommissionen har vidtagit viktiga åtgärder under de senaste åren för att utveckla en policy för att förbättra säkerheten hos elektroniska kommunikationer.
Kryptering har ofta nämnts i detta sammanhang.
Tillgången till och det fria omloppet av krypteringsprodukter och krypteringstekniker inom Europeiska unionen har nu tryggats med förordningen om dubbla användningsområden som trädde i kraft i september 2000.
Detta stöd, genom gemenskapens ramprogram för forskning, i synnerhet informationsdelen i teknikprogrammet, har förbättrat förutsättningarna att utveckla toppmoderna europeiska krypteringsprodukter för att göra det möjligt för EU: s medborgare, företag och regeringar att skydda sina kommunikationer.
Jag skulle inom detta sammanhang vilja be om ert stöd när det gäller våra diskussioner om nästa ramprogram.
Det är emellertid inte tillräckligt att garantera en omfattande användning av kryptering.
Medborgarna och de små företagen är inte alltid medvetna om de möjliga konsekvenserna.
Vi måste informera dem om möjligheterna med kryptering.
Vi måste stärka dem.
I juni i år antog kommissionen ett meddelande om nätverks- och informationssäkerhet.
Syftet är att ta itu med detta medvetandeproblem och att vidareutveckla ett europeiskt sätt att se på säkerhetsrelaterade frågor.
Det gläder mig att kunna konstatera att slutsatserna i det betänkande vi nu diskuterar i mycket stor utsträckning är i linje med den inställning som kommissionen antagit.
De ärade ledamöterna känner till att det redan har införts en rättslig ram på EU-nivå som är inriktad på dataskydd och på operatörernas skyldigheter.
En policy om Internetrelaterad brottslighet håller också på att ta form, vilken kommer att diskuteras senare i dag.
Säkerhet för information i nätverk kommer nu som en tredje faktor för att fullborda bilden.
Avsikten är dock inte att meddelandet skall innehålla en fullödig åtgärdsplan.
Vi har redan tagit initiativ till några omfattande åtgärdslinjer där framsteg måste göras.
Jag skall belysa några av dem.
För att öka medvetenheten borde kampanjer för information till och utbildning av allmänheten lanseras och bästa praxis borde främjas.
Ett europeiskt varnings- och informationssystem behövs för att förstärka verksamheten inom Computer emergency response teams - CRT ' s - eller liknande enheter och förbättra samordningen mellan dessa.
Jag har noterat parlamentets stöd för denna idé.
Vi måste också bedöma hur vi på bästa sätt kan anordna aktiva och samordnade åtgärder på europeisk nivå för att utveckla framåtblickande svar på befintliga och kommande säkerhetshot, som det europeiska övervakningscentrumet för informationssäkerhet.
När det gäller den rättsliga ramen slutligen, kommer vi att upprätta en förteckning över de nationella åtgärder som måste vidtas i enlighet med den berörda gemenskapsrätten.
Här svarar jag på Plooij-van Gorsels fråga.
Jag skulle också vilja nämna att ytterligare åtgärder krävs för att stödja teknikutvecklingen, för att effektivisera standardiserings- och certifieringsarbetet, och för att införa en säkerhet i regeringsanvändningen och ett bättre internationellt samarbete.
Som en nästa åtgärd, är det vår avsikt att utveckla en plan före slutet av året som innehåller konkreta åtgärder med fasta tidsfrister för att inleda inrättandet av en europeisk policy för informationssäkerhet.
Kommissionen förbättrar slutligen ständigt tillverkningen av sina egna informationssystem när det gäller tillgänglighet, integritet och konfidentialitet, särskilt med hänsyn till den föränderliga karaktären hos de olika befintliga och potentiella hoten.
Ingångspunkten till kommissionens nätverk övervakas ständigt och testas aktivt.
Liknande ansträngningar genomförs genom projekt för säkra videokonferenser, säkra telefonsystem och kryptering av databaser.
Dessutom genomförs säkerhetsgranskningar av kommissionens informationssystem regelbundet.
En ny säkerhetspolicy för informationssystem har utarbetats och förbereds nu för diskussion inom kommissionens avdelningar.
Vidare ser kommissionen över sin allmänna säkerhetspolicy som en följd av en intern omstruktureringsverksamhet och en politikutveckling.
Kommissionens nya interna säkerhetsbestämmelser kommer att följa modellen för rådets säkerhetsföreskrifter som antogs tidigare i år, och kommer att baseras på följande principer: proportionalitet för säkerhetsåtgärderna i förhållande till de befintliga riskerna, ett delat ansvar och ansvarsskyldighet för personalen, förvaltnings- och säkerhetsexperter, skapandet av alla nödvändiga faktorer för en sammanhängande säkerhetsstrategi, som till exempel personliga upplysningar och fysisk säkerhet, och slutligen ett nära samarbete mellan europeiska och nationella säkerhetsorganisationer.
Kommissionen har för avsikt att tilldela säkerhetsområdet ytterligare resurser.
Knappa tekniska och personalmässiga resurser, särskilt inom området för specialister inom informationssäkerhet, hindrar emellertid en full användning av säkerhetspolitiken.
Detta bekymmer är gemensamt för de flesta allmänna förvaltningar, och däribland de europeiska institutionerna.
Jag välkomnar det stöd som ges i betänkandet för tilldelningen av ytterligare resurser så att man kan ta itu med uppgiften, och jag hoppas verkligen att parlamentet som budgetmyndighet kommer att följa utskottets ståndpunkt.
Det har blivit avgörande för ekonomierna att de europeiska medborgarna och företagarna litar på den elektroniska kommunikationen och att informationsinfrastrukturerna fungerar väl.
Låt mig än en gång upprepa att kommissionen fäster högsta vikt vid respekten för de mänskliga rättigheterna och respekten för rättssäkerheten.
