# ID: svediakorp-gov416544
# author: McKenna (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-05
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 524
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi välkomnar det faktum att man i betänkandet erkänner och accepterar att Echelon existerar.
Detta är något som Verts / ALE-gruppen påstod för länge sedan i detta parlament, och vi har nu fått upprättelse.
Det dras dock inga politiska slutsatser i betänkandet.
Det är också oerhört hycklande, eftersom övervakningssystemet Echelon kritiseras i betänkandet, medan vi samtidigt planerar att inrätta en europeisk underrättelsetjänst.
Med andra ord är det inte det att systemet i sig utgör ett problem, det är bara det att EU vill kunna göra samma sak, och ha sitt eget system.
I betänkandet förmedlas naivt intrycket att om man har någon slags demokratisk kontroll kommer allt att lösa sig.
Det är ett välkänt faktum att det inte någonstans i världen finns någon verklig offentlig kontrollmekanism för underrättelsetjänster och deras odemokratiska verksamhet.
Genom själva sin karaktär kan underrättelsetjänster inte kontrolleras, och därför borde vi, i egenskap av ledamöter av detta parlament, som påstår att vi bryr oss om mänskliga rättigheter och grundläggande medborgerliga friheter, ifrågasätta själva deras existens.
Men betänkandet tjänar tvärtom till att legitimera en europeisk underrättelsetjänst, som oundvikligen kommer att begränsa de grundläggande rättigheterna på samma sätt som Echelon-systemet gör.
Det tillfälliga utskottet och betänkandet är huvudsakligen inriktade på hotet mot Europas industriella konkurrenskraft och det hot som industrispionage utgör.
Men detta är inte den avgörande och grundläggande frågan.
Den verkliga fråga som står på spel, och som fullständigt gått förlorad i betänkandet, är att ingen längre kan kommunicera i förtroende.
Detta är det verkliga hotet mot oss alla.
Politiskt spioneri är ett större hot än ekonomiskt spioneri.
Det har nyligen förekommit rapporter i brittiska dagstidningar, där man påpekar att de europeiska ledarna har beordrat polisen och underrättelseorganisationerna att samordna sina ansträngningar för att identifiera och spåra upp anti-kapitalistiska demonstranter.
Detta kommer att ge grönt ljus för underrättelsetjänster att sätta människor under bevakning vars verksamhet är fullständigt demokratisk och laglig.
Hela politiska och sociala områden kommer att kriminaliseras.
Mycket privata upplysningar om människor kommer att vara tillgängliga för polisen och underrättelsetjänsterna utan att dessa människor har något inflytande eller kontroll över detta.
I betänkandet görs stora ansträngningar för att sopa dessa slags faror under mattan.
I betänkandet ignoreras också de planer som tränger sig fram om övervakningssystemet Enfopol inom EU.
Som ledamöter av Europaparlamentet borde vi kräva att människors friheter och rätten till privatliv, som nämns i artikel 8 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och artikel 6 i EU-fördraget, skall skyddas och att människor inte tvingas att leva under en ständig kontroll med möjligheten att varje kommunikation de har kan vara tillgänglig för okända grupper.
I betänkandet tillåts slutligen Förenade kungariket att komma undan.
Man borde åtminstone ha krävt att Förenade kungariket skulle frigöra sig självt från förvaltningen av Echelon-systemet och man borde också ha begärt att Tyskland skulle stänga den avlyssningsbas som finns inom dess territorium.
Dessa medlemsstater, som samarbetar, tilläts att fullständigt komma undan.
