# ID: svediakorp-gov416531
# author: Reding (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,249
# sentences: 105
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman!
Om jag säger tack till föredraganden är det inte bara en formulering, det är helt enkelt ett tack som kommer från hjärtat eftersom Ruffolos betänkande kommer i rätt tid för att på nytt inleda vår diskussion om framtiden för kultursamarbetet i Europa.
Jag beklagar, kära föredragande, jag beklagar kära och ärade parlamentsledamöter, att granskningen av detta betänkande äger rum praktiskt taget vid midnatt inför en tom kammare, inte kvalitativt men kvantitativt, eftersom jag tror att det vi talar om - och jag säger det inte bara som ansvarig kommissionär för detta ärende - är Europas framtid.
Även om de aktuella frågor vi talar om är euron och vår ekonomiska utveckling i en globaliserad omvärld, kommer Europas framtid att bero på följande fråga: hur skall vi kunna behandla kulturen, våra kulturer, vår kulturella mångfald, som bygger på gemensamma rötter, som har mycket gemensamt och är mycket diversifierad, där allt tillsammans blir en enhet av våra europeiska kulturer?
Det är alltså ett idealiskt tillfälle för att tala om det och agera.
Ni vet mycket väl att övergången till kvalificerad majoritet för artikel 151, som parlamentet och kommissionen hade begärt, inte kom med i Nicefördraget.
Man måste därför böja sig för det självklara, vi måste föra en realistisk politik.
Vi har inte fått kvalificerad majoritet, vi måste alltså klara oss utan den och försöka att få saker och ting att utvecklas.
Det är hela förtjänsten för övrigt med Ruffolos betänkande, som tar oss ur vad som förefaller vara en återvändsgränd.
Jag tittar på Graça Moura som håller på att förbereda ett annat betänkande om utvärderingen av programmet " Kultur 2000 " och som går i samma riktning, antar jag.
Parlamentet tar alltså initiativet, parlamentet försöker ta sig ur återvändsgränden och parlamentet har också lämnat mycket konkreta budgetförslag, och jag tackar parlamentet för det liksom utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott, herr talman.
Ruffolo har ställt de rätta frågorna: vilka skall målsättningarna vara för våra samarbetsåtgärder?
Vilka värderingar skall de försvara?
Dessa frågor skall fungera som grund för översynen av ramprogrammet " Kultur 2000 ".
Jag skulle också vilja betona betydelsen av den studie om den nationella kulturpolitiken i medlemsstaterna som legat till grund för detta betänkande.
Herr fördragande!
Konvergenserna är som ni säger många, såväl när det gäller definitionen av det kulturella området som målsättningarna för den nationella politiken.
Ändå måste detta leda till en ökad medvetenhet, vilket också noterats av ett stort antal parlamentsledamöter under kvällens debatt, för om den nationella politiken skall kunna göra framsteg krävs konvergens och samarbete på europeisk nivå.
Herr talman!
Jag skulle nu vilja kommentera sakfrågan i förslaget till resolution punkt för punkt.
När det gäller punkterna 1 och 2, kulturens betydelse och det kulturella samarbetet för den europeiska identiteten, krävs inte någon lång redogörelse.
Vi är överens, kulturen är en väsentlig värdering för folken i Europa, det är den grundläggande beståndsdelen i den europeiska integrationen.
Den bidrar till att bekräfta och vitalisera den europeiska samhällsmodellen, men även till Europas ryktbarhet på den internationella scenen.
Detta erkännande av kulturen som en vektor för den europeiska identiteten måste delas inte bara av Europaparlamentet och kommissionen utan även av rådet, som för närvarande diskuterar ett förslag till resolution från det belgiska ordförandeskapet om kulturens plats i Europa.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att parlamentet och kommissionen gör allt för att denna resolution skall lyckas.
Punkt 4: kulturen och informationssamhället.
Ni känner till kommissionens många initiativ: e-Europe på det audiovisuella området, e-content och, på utbildningsområdet, e-learning.
Jag skulle bara vilja tacka er för att ni, genom en budgetåtgärd, försökt förstärka kommissionens åtgärd i denna riktning och jag skulle också vilja säga att det belgiska ordförandeskapet har stort intresse av detta ärende.
Det är ett resolutionsförslag som syftar till att förbättra tillgången till kultur via Internet och vi skall tillsammans med det belgiska ordförandeskapet arrangera ett seminarium om " kultur och Internet ", den 22 september.
Detta seminarium kommer att göra det möjligt att ta upp det europeiska elektroniska kulturnätet och kulturens plats på Internet.
Punkt 5, 8 och 10: utökat samarbete.
Parlamentet vill utöka det kulturella samarbetet via en treårsplan avsedd för medlemsstaterna och genom att inrätta ett europeiskt observatorium för kulturellt samarbete.
Dessa två förslag öppnar nya framtidsperspektiv och jag gläds åt att ändringsförslagen från Ruffolo, Pack och Graça Moura för de två största grupperna här i parlamentet gör det möjligt för kommissionen att undanröja betänkligheter om dessa två förslag, vilka inte gällde sakfrågan, utan snarare var formella.
Vi är alltså överens i sakfrågan.
Genom att utöka samarbetet mellan medlemsstaterna och mellan kulturinstitutionerna kan vi få bättre kunskap om den kulturella världen med allt vad det innebär.
Parlamentsledamöterna har påpekat det med stort engagemang och stor talang.
Konkret skulle jag vilja säga er följande.
Generaldirektören för generaldirektoratet för utbildning och kultur samlar regelbundet medlemsstaternas generaldirektörer för kultur.
Målsättningen med dessa möten är att utöka samarbetet.
De känner varandra, de vet vad den andra gör, de kan arbeta tillsammans, de kan tänka ut gemensamma samordnade åtgärder och genomföra dem.
På samma sätt vill kommissionen öka synligheten för Europeiska gemenskapens åtgärder på kulturområdet.
Jag skall återkomma till det.
Det är anledningen till att en portal om alla gemenskapsåtgärder på kulturområdet skall öppnas inom några månader.
Den kommer inte bara att omfatta de åtgärder som initieras av mitt generaldirektorat utan även det som händer inom andra generaldirektorat.
Det säger sig självt, herr talman, att ert parlament kommer att inbjudas till invigningen av denna portal och jag räknar också med er.
Det är viktigt att aktörerna på kulturområdet i era medlemsstater och era väljare vet att den finns och fungerar.
Ni blir en av dem som gör det möjligt att göra portalen känd.
Jag skulle också vilja tacka utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott för att man krävde att en budgetpost skulle upprättas för att inrätta ett europeiskt observatorium eller en liknande struktur.
Ni har röstat för den, herr talman, och jag hoppas att budgetutskottet kommer att följa efter.
Punkt 9: strukturfonderna.
Man skulle kunna bli avundsjuk eftersom vi beslutat att avsätta 167 miljoner euro under 5 år till programmet " Kultur 2000 ".
Tillåt mig att ge er några siffror om strukturfondernas investeringar i kulturen samtidigt som jag påpekar att detta inte sker med automatik.
Medlemsstaterna och regionerna måste begära dessa investeringar, annars kan inte strukturfonderna vara effektiva på fältet.
Kommissionen förfogar över exakta indikationer för de länder som valt att använda en del av medlen åt kulturåtgärder.
Jag skall nämna tre: Grekland, Portugal och Italien.
Portugal röstade exempelvis igenom en kulturbudget om 327 miljoner euro för perioden 2000-2006.
Europeiska gemenskapen bidrar med 237 miljoner euro.
Det handlar för ett litet land - ett stort kulturland givetvis, men ändå ett litet medlemsland - om ett belopp som är betydligt större än det vi förfogar över för femton medlemsstater för åtgärden " Kultur 2000 ".
I Grekland uppgår gemenskapens totala bidrag till kulturen till 414 miljoner euro och i Italien skall vi också bidra, genom att delta i sju regionala operativa program och genom att bevilja kulturen en stor budget där strukturfonderna bidrar med total över 1 200 000 euro.
Om man bara tar dessa tre länder, alltså inte de femton medlemsländerna herr talman, ser man att på ett år investeras det genom strukturfonderna över 250 miljoner euro i kulturen.
Ni ser alltså att det handlar om betydligt större belopp än de som vi förfogar över som ansvariga europapolitiker med ansvar för kulturen.
Punkt 11: observatoriet.
Ni har antagit en åtgärd som är nödvändig för att införa de två nya budgetposterna i förslaget till budget för 2002.
Som ni ser är jag mycket glad för det.
Punkt 12: kontaktpunkterna.
En granskning av kontaktpunkternas roll och deras kontrakt för finansiering pågår.
Den kommer att avslutas i år.
Vi kommer att hålla er informerade om slutsatserna av denna granskning.
Låt mig ändå få göra er uppmärksamma på det faktum att dessa kontaktpunkter bör förbli informationsstrukturer till förmån för beslut som kommer att ha fattats av de politiska instanserna.
Punkt 13 och 14: Kulturforum.
Den 21 och 22 november kommer det andra forumet om kultursamarbete i Europa att äga rum och såväl talmannen som föredraganden har redan informerats om detta.
Jag har också bett Graça Moura att tala vid detta forum för att ha en direkt kontakt.
Gargani, Graça Moura och föredraganden Ruffolo har fått inbjudan att tala för att få en direkt kontakt med aktörerna och säga vad parlamentet vill och beslutar, och vem man vill göra delaktig.
Det blir ett idealiskt tillfälle för att kunna förklara parlamentets ståndpunkt när det gäller kulturpolitik direkt för aktörerna på fältet.
Punkt 15 och 16: sponsring.
Jag instämmer fullständigt i er analys om sponsringens betydelse.
Ni, fru Pack, lämnade detta förslag redan 1992 och jag beklagar att vi fortfarande tio år senare inte har någon politik på området.
Styrkta av våra erfarenheter skall vi titta närmare på frågan.
Vi kommer inte att lämna de europeiska instanserna utan att ha uppnått denna målsättning.
Tillsammans skall vi ge oss i kast med det.
De nationella budgetarna och de europeiska blir alltmer " åtstramade ".
Men vi har en fantastisk kapacitet på fältet: den privata sektorn, institutionerna, organisationerna och industrin.
De måste mobiliseras, de måste få " incentives ", som man säger på engelska, för att investera i kulturen.
Jag vill gärna diskutera en " sponsringsåtgärd " med er som omfattar en studie om en eventuell harmonisering av mervärdesskatten på konstverk och konstnärligt arbete, om alla dessa beståndsdelar är oskiljaktiga.
Med alla de nationella medel som står till vårt förfogande bör vi främja investeringar i kulturen och kulturaktörernas delaktighet.
Som ni ser har jag varit mycket positiv hittills.
Punkt 18: kulturprocenten, dvs. principen med kulturbidrag i arbeten som finansieras av strukturfonderna.
Jag är inte särskilt positiv till ett system med kvoter på detta område, eftersom det riskerar att medföra en slags stelhet i ett system för ingripande som bygger på subsidiariteten och på initiativ från lokala och regionala myndigheter.
Jag tror att man i stället skulle behöva få regeringar och regioner att be strukturfonderna investera mer i kulturen.
Jag anser det anmärkningsvärt att Michel Barnier, min kollega som är ansvarig för strukturfonderna, redan när han tillträdde sitt ämbete, beslutade att öppna dessa fonder ytterligare för kulturen - dvs. för er som arbetar på fältet i nära samarbete med kulturaktörerna och befolkningarna - och få kommunerna och medlemsstaterna att begära att strukturfonderna efterfrågas mer i den riktningen.
När det gäller WTO kan jag inte vara tydligare: vid de kommande förhandlingarna kommer unionen att se till att, liksom vid Uruguayrundan, säkerställa möjligheten för gemenskapen och dess medlemsstater att bibehålla och utveckla förmågan att fastställa och genomföra sin kulturpolitik och audiovisuella politik för att bevara den kulturella mångfalden.
Det rör sig om en princip, ett villkor, en allmän idé och en ståndpunkt som fastställts av de femton medlemsstaterna och som inte ifrågasätts, dvs. att vi kommer att bevara vår kulturella mångfald, och förhandlingsmandatet uttrycker för övrigt unionens strävan att förstärka konkurrenskraften för den europeiska audiovisuella industrin med hjälp av lämplig politik.
Jag skall för övrigt under de kommande veckorna lägga fram en rapport för er, ett program om film som gör det möjligt att verkligen placera denna politik, inte i den riktning som förespråkas av WTO, utan i riktning mot en förstärkning av den audiovisuella politiken.
Det bör också noteras att den enda tillämpningen av konkurrensreglerna, och särskilt förbudet mot missbruk av dominerande ställning, inte kan garantera att den kulturella mångfalden kan bevaras och utvecklas.
Det är anledningen till att gemenskapen och medlemsstaterna fortfarande fäster stor betydelse vid sin handlingsfrihet för att utveckla och anpassa sin kulturpolitik.
Som ni ser har inget förändrats.
Trosbekännelsen består.
Vi skall försvara den tillsammans med er och medlemsstaterna.
Herr föredragande!
Jag hoppas att jag besvarat era frågor, även om det blev mycket utdraget vid den här sena timmen.
Jag tyckte det var viktigt att svara, eftersom det är frågor som ibland betraktas som mindre viktiga inom den allmänna opinionen.
Enligt mitt förmenande är de grundläggande.
Europa vill gå framåt och måste en dag bedömas, och kommer då att bedömas utifrån sin kulturella dimension som är en mänsklig dimension och en gemenskapsmässig.
Jag anser det normalt att parlamentet åtar sig att bygga detta medborgarnas Europa och jag tackar parlamentet för det.
